Wilma: Nu är det jul igen!

Julen är här, nu är julen här på riktigt.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Mina jular har verkligen varit upp och ner, fram och tillbaka.

Någon jul har varit katastrofal, medans någon jul har varit okej!

Jag orkar inte stå i skolan varje dag, när alla talar om hur mysigt det är med julen och hålla med. Jag drar mig gärna undan när de samtalsämnena kommer upp, julen har aldrig varit sådär riktigt mysig för mig, vilket gör att jag inte längtar till den.

I år har jag panik över julen. Jag vet inte riktigt varför, men jag längtar inte alls, allt julpynt och all julmusik får mig att vilja springa därifrån, långt därifrån.

Jag tror inte riktigt att detta har något att göra med just min sjuka förälder, då jag inte kommer fira jul med denne.

Jag tror snarare att det handlar om allt annat, om alla minnena som kommer upp, av alla jular som inte alls varit bra. Om jularna som slutat med bråk, skrik och gråt. Jag önskar inget mer än att få en bra jul i år.

Men precis som med att jag skulle träffa min sjuka förälder, så vågar och orkar jag inte gå dag ut och dag in och hoppas hela tiden, det tar fruktansvärt mycket energi att hoppas hoppas hoppas.

Men i år så kan det samtidigt hända att jag får en helt okej och till och med bra jul, jag vill inte ge upp hoppet om det. Jag ska ju faktiskt få fira jul med min friska del av familjen, vad finns det då som skulle göra julsen sådär riktigt förstörd?

Även om jag inte orkar hoppas hela tiden, så finns alltid tron på en bra jul, längst bak i huvudet.

/Wilma