Saker har sin början och sitt slut

Den här veckan är en smula uttömmande. Och rolig. Och sorglig. För egen del var det galapremiär i måndags för en film jag medverkar i, Nånting måste gå sönder heter den och den kommer gå på biograferna i landet med start imorgon. Det var läskigt och roligt och lite häftigt.

Igår hade vi uppvisning av Lilla pappan som gick i ide och Det tar tid att bli ung. Projektet De osynliga barnen hade med denna kväll avslutning efter sex år och efter båda föreställningarna blev alla som medverkat i projektet avtackade. Det blev en mycket fin kväll och det verkade som att alla uppskattade den. Det var också sista gången som vi spelade Det tar tid att bli ung i denna konstellation. Joel hakar på till Gävle för utbudsdagen i april men Anja slutar med detta och det känns väldigt konstigt faktiskt. Vi har spelat den här föreställningen ungefär 150 gånger, upplevt större delen av detta avlånga land, gråtit, skrattat, bråkat, repat och allt vad en turnerande grupp gör tillsammans. Vi har gått igenom väldigt mycket ihop och det kommer bli väldigt tomt utan dig, Anja!

Livet går ju vidare och nya människor kommer till, men just idag är jag i gränslandet mellan två projekt. Ikväll ska vi äta middag tillsammans allihop och fira av varandra och sen på fredag packar vi ur turnébilen så scenografin får putsas upp och sen vila i förrådet tills i november då vi drar ut igen. Men då blir det nya ansikten som står på scenen. Det kommer bli skitspännande, Tim Toalettdykaren kommer också bli skitspännande!

Men det är så lätt i den här branschen att bara rusa på, in i nästa projekt, nästa konstellation, nästa stad, att åtminstone jag har svårt att stanna upp och hinna säga hej då till människorna jag varit så väldigt nära under så lång tid.

Så Anja, tack för allt! Tack för det här året och allt vad det inneburit! Jag kommer verkligen verkligen sakna dig och jag vet att du kommer göra succé där du nu kommer hamna, för du är så grym och fin och älskvärd! Längtar redan tills dess du är tillbaka här på teatern, även om jag vet att det inte kommer hända…

Puss

/Mattias