Framme!

Har suttit i bilen nästan hela dagen men nu är vi äntligen på hotellet efter att ha byggt färdigt på Kulturhuset Valfisken i Simrishamn där vi spelar imorgon.

Vår utsikt idag...

Vår utsikt idag…

Tänkte lägga upp lite bilder från förra veckan…

Underbar lunch på Akvarellmuseet på Tjörn

Underbar lunch på Akvarellmuseet på Tjörn

Anja fick en ny bästis i Stenungsund

Anja fick en ny bästis i Stenungsund

Nu kör vi igång sista veckan innan höstlovet och avslutar vår mest intensiva period hittills. Måndag: Simrishamn, tisdag: Ronneby, onsdag: Simrishamn, torsdag & fredag: Partille. Två föreställningar per dag. Puh!

Godnatt!

Mattias

 

Jag minns…

Jag minns en gång, det var vår och Moliereensemblen var ute på turné. Vi spelade för en grupp om ca 10 elever och kanske två lärare. Lärarna kunde svenska, men knappt någon av eleverna eftersom de alla var nyligen anlända flyktingbarn. Det blev en väldigt fin föreställning och vi hade en kort, trevlig om än lite trubbig konversation efteråt. Och varför berättar jag detta? Jo, för att det finns en koppling till dagens föreställning, förstås! Ganska liten iofs, men ändå. Dagens publik var en ganska spännande blandning av högstadie- och gymnasieelever, ett par av dem alltså relativt nyanlända hit och inte asbra på svenska än. Dessutom var det ganska många vuxna där, även lite folk från annat håll än skolan. Men det blev en väldigt fin föreställning, detta med!

Slutsats? Jo, vilken typ av grupp vi spelar för behöver inte ha nånting överhuvudtaget med hur föreställningen tas emot och hur det är att spela den! Däremot är det asviktigt att få någon typ av kontakt med publiken, att vi hittar någon typ av kommunikation. Och den hade vi idag! fantastiskt trevligt! Så då, veckan är slut. Vi vill tacka alla vi fått möta- elever, lärare, Sara- våran mycket trevliga kontakt på kommunen, Pelikanen, Bris och kuratorer och andra socialarbetare.

Allt gott åt er allesamman! Jag avslutar med en hemfärdsbild:

Snö i vägrenen!!!

Snö i vägrenen!!!

Skräcken

Torsten Flint säger: Vi måste berätta historier för varandra, det är livsviktigt. En historia jag fick med mig idag: Hotellet vi bor på kallas lokalt för Skräcken. Detta för att det var tydligen riktigt schabbigt förr i tiden, innan det bytte ägare till nuvarande! Nu fick jag inte veta mer än så, men det öppnar ändå för mycket spekulationer! Vad mer hände där och när fick det sitt namn? Var det efter någon speciell händelse? Vilken i så fall? Alltså, min erfarenhet är att det gömmer sig en jädra massa spännande historier överallt här på jorden, så här har vi historia att gräva i för intresserade!

Fler historier fick också idag av en kille som heter Petter Iwarsson som jobbar för BRIS och som pratade på Kulturhuset Fregatten om sina erfarenheter i arbete med barn och ungdomar. Vikten av personliga relationer, vikten av att vara människa även i sin professionella arbetsuppgift och vikten av att kunna se en framtid. Fantastiskt bra var det!! Kolla in bris.se!!

/Isak

Stenungsund!

Alright, så var det Stenungsund då och veckans intensivaste dag, dvs 2 föreställningar. En för gymnasieelever på förmiddagen och en för en grupp vuxna efter lunch. Några av de grejerna vi pratade om efter den andra föreställningen fick mig att tänka på detta- Föreställningen riktar sig till ungdomar med föräldrar med psykisk ohälsa och ibland är det ju så att dessa föräldrar faktiskt får hjälp. Det innebär dock inte alltid att barnet/ungdomen får hjälp. Det handlar alltså om att se helheten. En psykiskt sjuk förälder behöver få hjälp och vård, men en psykiskt sjuk förälders barn lever också i en väldigt utsatt situation och kan mycket väl behöva stöd, även om föräldern redan får det.

Vi fick också idag träffa denna organisation:

pelikanen

Verkar väldigt bra! De jobbar för att stödja barn och ungdomar som har det jobbigt på olika vis. Kolla upp dem på pelikanen.info!!!

Och nu, nattens på er!

/Isak