Hallå igen!

Oj

Det var väääldigt längesen jag skrev här! Senaste inlägget från min sida var nog i maj. Det finns många anledningar till det, men den största anledningen är att jag inte haft tid eller ork.

Så här kommer en liten resumé av hösten för min del:

Augusti – Repetitioner av Tim Tiger

September – Repetitioner och föreställningar av Tim Tiger

Oktober – Premiär och turné med Tim Tiger

När en ny föreställning lanseras blir det mycket jobb, roligt men mycket. I onsdags spelade vi vår sista föreställning av Tim Tiger på ett tag och igår lastade vi om turnébilen inför nästa vecka. Då blir det nämligen sista rycket med Det tar tid att bli ung! Vi kommer repa nästa vecka och sen dra iväg på turné under resten av November. Sen läggs allt fokus på Tim Tiger.

Var har vi då varit? Under september åkte vi en sväng till Sundsvall och Sollefteå. Därefter spelade vi en vecka i Stockholm, i Teater3:s lokaler på Rosenlundsgatan (med en liten avstickare till Utbudsdagarna i Hässleholm). Resten av spelperioden har vi åkt runt i Västerbottens Län. Under två veckors tid har vi hälsat på i Umeå, Storuman, Tärnaby, Vindeln, Nordmaling och Hörnefors. Vi blev intervjuade i radio (2h34min in i programmet) inför vår spelning i Storuman. Det har varit fantastiskt att få sjösätta detta projekt och responsen har varit så himla fin. Tack alla underbara barn som kom och såg oss! Ni som sett föreställningen får hemskt gärna maila oss om era tankar och vad ni tyckte! Gör gärna det på producent@moliereensemblen.com

Till våren kommer jag och Nathalie att dra ut på vägarna med Tim Tiger igen, men först blir det en liten paus.

Det tar tid att bli ung har två nya ansikten att presentera:

Malin Öhrn kommer ta över rollen som Sara efter Anja och Nils Granberg tar över Gustav efter Joel! Varmt välkomna båda två! Vi kommer repa under nästa vecka och sen turnera under tre veckor.

Hoppas jag kan engagera mig lite mer här framöver!

Ha det fint!

/Mattias

Nya tröjor!

Äntligen kom tröjorna vi beställt, precis lagom till sommaren!

Isak, som besöker kontoret under dagen,

tog jättefina bilder av oss, eftersom vi har så mycket mannekängvana.

Gött att de hann komma! Om en vill ha en tröja är det bara att hojta till genom att skicka ett mail till producent@moliereensemblen.com! De kostar 200kr/st och finns med gul eller rosa logga.

Trevlig sommar!

/Mattias

Sommar sommar sommar

Idag är min sista dag här på kontoret för nu, men jag är tillbaka i augusti. Då börjar vi repa Tim Tiger med aldrig tidigare skådad frenesi! Jag ser väldigt mycket fram emot att gå in i en repsal igen, bita tag i nåt nytt. Vi har ju spelat Det tar tid att bli ung ca 150 gånger så nu känns det fantastiskt att få kasta sig ut i en ny värld!

Men först ska jag vila, läsa, sova, sola, bada och jobba på kollo! Det ska bli väldigt härligt att få ladda batterierna lite efter ett intensivt år. Vi har ju turnerat en massa, sjösatt ett nytt projekt, sålt föreställningar, anställt nya fantastiska människor, sett folk börja och sluta på teatern, kört över 1000 mil i olika bilar, haft en massa möten, haft workshop med oss själva och med barn, skrattat, gråtit, bråkat, träffat underbara ungdomar, träffat Wilma som skriver varje vecka på bloggen sen i höstat, lärt oss av en massa supersmarta människor, bloggat och väldigt mycket annat!

Så glad sommar så ses vi i höst!

/Mattias

Tim Tiger

Vår nya föreställning byter namn. Tidigare gick den under arbetsnamnet Tim Toalettdykaren, men nu är namnet bytt till Tim Tiger. Det är dock samma föreställning och den behandlar samma tema. Nämner detta för att undvika missförstånd!

/Mattias

Sista veckan

På onsdag jobbar jag min sista dag innan sommaruppehållet. Ska bli skönt med lite ledighet faktiskt, efter ett roligt och intensivt år. Under juni kommer Amanda och Brita vara på kontoret och sen under juli är hela teatern ledig. Så kommer vi tillbaka i mitten av augusti och börjar repa Tim. Vi får se vad föreställningen heter då, den kommer inte heta Tim Toalettdykaren iallfall. Kanske Tim Tiger, vi får se.

/Mattias

Kontor

Sitter inne på kontoret och ringer till skolor. Amanda och jag har suttit här hela dagen. Nu verkar det som om de gått ut i värmen och det ska jag med göra. Tog en promenad för att få lite syre i lungorna för en timme sen och det är helt sjuuuukt vad varmt det blivit! Har inte varit ute så mycket senaste dagarna, mest suttit på kontoret eller på tåg eller pendel eller buss eller tunnelbana, och framförallt inte ägnat vädret en tanke. Så nu är jag lite i chock men framförallt väldigt peppad på att bara ligga i solen och lapa. Min favoritblomma, syrenen, är framme också! Det sa bara ”smack” så blev buskarna lila och vita istället för gröna.

Ikväll ska vi gå på en föreställning. Vi ska ju hitta en ersättare till Joel som slutade efter vårens turné, så nu är vi ute och scoutar!

Men först – SOL!

/Mattias

Malik Bendjelloul

Hade svårt att somna inatt. Till slut gav jag upp, tog upp telefonen och öppnade fejjan. Läste en kommentar liknande ”Malik, alldeles för tidigt.” och frös till. Slängde mig ut på nätet för att googla Malik Bendjelloul där jag möttes av alla tidningars rubriker om att Malik dött, men det stod inte hur.

Det är inte så många kulturpersonligheter eller kändisar vars person fångar mig på riktigt, som jag verkligen känner en personlig koppling till. Philip Seymour Hoffman var en sån och hans död gjorde fruktansvärt ont. Maliks bortgång känns mycket värre för hans person har liksom fastnat i mig på nåt sätt. När Searching for sugarman kom pratade alla om den så mycket och jag ville verkligen gå och se den på bio men det blev inte av. Så råkade  jag ramla över den när den gick på SVT förra vintern, jag tror det var efter att han vunnit en Oscar, och den bara smockade mig rakt i ansiktet. Det är en av de vackraste och mest osannolika historier jag sett/läst/hört, musiken var så bra så det fortfarande åker med minst två Rodriguezlåtar i varje ny Spotifylista jag gör.

Jag lyssnade på Maliks sommarprat och blev så sjuukt imponerad av honom. Den otroliga kampen han gått igenom för att jag skulle få ta del av denna historia och för att Rodriguez skulle få upprättelse på nåt sätt. Han verkade också så sjukt varm, snäll, ödmjuk och nyfiken på livet. Jag har ju aldrig träffat honom, vissa personer känns det bara som att en känner ändå. Efter att jag hörde att han höll på med en ny film har jag verkligen gått och längtat och det är inte likt mig att göra det med nya filmer eller liknande. Nu vet jag inte ens om den kommer bli av. Blir minst lika konstigt att se den som det kommer bli att se nästa Hungergames.

Vi har ju här på bloggen en presentationssida för alla MolièreEnsemblens medarbetare. Där får alla svara på frågor som jag skrev när bloggen startade. En av frågorna är att vi ska tipsa om en film som alla borde se. Imorse kom jag på att mitt svar är Searching for sugarman. Av alla filmer i hela världen.

Det är alltid så fruktansvärt hemskt när personer begår självmord. I mina ögon var Malik på väg uppåt efter att ha genomgått detta stålbad i skapandet av sin debutfilm. Han hade ju världen framför sig. Han kunde blivit det största som hänt svensk film på väääldigt länge. Nånstans känns det som att jag blivit bestulen på något. Sen tänker jag på hans familj. Han var 36 år, tre år äldre än jag. Det är ingenting. Bara ofattbart och hemskt.

I höst kommer vi börja spela Tim. Maliks självmord är väl skäl nog att känna att vi har något väldigt viktigt att förmedla.

/Mattias

Hejpådig!

På väg till kontoret här på Långholmen passerar en alltid en grusplan där folk ofta spelar fotboll, brännboll, boule eller annat. Imorse när jag gick förbi spelade en klass med 4:or (?) brännboll. De såg väldigt engagerade ut i matchen, skrek år varandra och alla verkade vilja vinna. Jag såg det som ett vårtecken, utejympan! Jag fortsatte gå en liten bit och såg då ett gäng förskolebarn som avundsjukt såg på de stora barnens brännbollsmatch. Förskolebarnen hade även rätt stora pinnar i händerna och närmade sig långsamt matchen. Det såg rätt lustigt ut så jag tittade noggrannare på dem medan jag gick. En pojke i gänget började vinka åt mig så jag tittade på honom, varpå han ropade ”Hejhej på dig, tjocksmocking!” Kunde inte annat än att börja gapskratta (vilket jag såklart inte visade) och svara ”Hejpådig du!” Sen fortsatte jag mot kontoret med ett stort leende på läpparna. Hur det gick i brännbollsmatchen har jag ingen aning om.

/Mattias

Veckans…

Isak som spelat dragspel i Det tar tid att bli ung (han kommer ju fortsätta med det i höst) brukar alltid skriva en lista fredagar när han har haft hand om bloggen, så jag tänkte försöka mig på detsamma. Inte lika bra som Isaks listor, men ändå.

Snor en lista av honom och provar:

1. Veckans fina: Avslutningslunch med Oscar på Indian Inn i onsdags. Lite sorgligt och märkligt att Oscar är den sista i raden av ganska många som lämnat oss på kort tid. Det blir en ny tid i teaterns långa historia som börjar och en annan som slutar. Just nu är vi ju bara tre pers här. Det var därför väldigt fint att få avsluta med en lunch och prata om livet och teatern och en massa annat.

2. Veckans återbesök: Ingrid Rogblad från Studiefrämjandet var här på möte ang. Tim-repetitionerna i höst. Tredje gången jag träffar henne på väldigt kort tid. Hon är alltid lika trevlig!

3. Veckans för hundrade gången: Bloggen!!! Har försökt göra om den IGEN efter att hemsidan uppdaterats. Inte riktigt nöjd men jag får ge mig för nu eftersom jag drömmer mardrömmar om HTML-kodning… Kan den inte bara bli som jag vill direkt nån gång?

4. Veckans kanon: Få iväg beställningen på tröjorna så vi ser riktigt proffsiga ut när vi åker på turné i höst! Hoppas bara de blir så bra som jag… hoppas… Vi får vänta och se!

5. Veckans kalkon: Inbokningen av Utbildningshelg för sommarjobb på Kollo och det planerade teaterbesöket Liv Strömqvist ser dig på Unga Dramaten nästa lördag. Hade fixat 10 biljetter till föreställningen så vi skulle kunna göra nåt kul ihop, så kan jag inte gå själv! Suck!

6. Veckans sol: Regn, kyla och blåst. Dvs helt obefintlig sol. Och jag som flyttat till ett stort hus. Då vill en ju sitta i trädgården och njuta, inte huttra! Skärpning till nästa vecka!

7. Veckans tecken:

Ja det var nog allt jag kunde klämma ur mig från första kontorsveckans toppar och dalar.

Trevlig helg!

/Mattias

 

 

Loggor & dyl

Håller på att ändra utseendet på bloggen så att vi får in nya loggan och lite såna grejer. Håller även på att beställa tröjor som vi kan ha på oss på turné och annat så att vi ser lite representabla ut. Bloggen kommer ändra utseende till och från ett tag tror jag…

Här är nya loggan

Som vi ska trycka på luvtröjor såhär

Loggan på tröjorna kan väljas i två olika färger, en rosa och en gul. Så den som gillar rosa kan ha en svart tröja med rosa tryck och den som gillar gul kan ha gult tryck.

Och så har vi förkortningen ME som kommer vara vår avatar i mail och liknande.

Tror att det kan bli väldigt schysst!

/Mattias

Sista rycket

Så var workshopen, eller RnD (Research and Developement) som det också kallas, över. Vi visade upp lite grejer i måndags för en skolklass och så hade vi lite avslutning i tisdags. Sen Var det Valborgsledigt och då passade jag på att flytta in i ett stort hus!

I maj sitter jag på kontoret och grejar. Det blir beställning av Whiteboard, skruva upp hyllor på väggarna,

beställa MolièreEnsemblen tröjor med nya loggan på och SÄLJA föreställningar till hösten, framförallt TIM. Detta kommer bli Amandas, Britas och min huvuduppgift i maj. Sista spurten liksom, så att vi kan komma ut och spela för så många barn och ungdomar som möjligt i höst!

Så är vår nya hemsida uppe! Gå gärna in och titta på den!

Tre veckor kvar! Nu kör vi!

Tack Oscar!

Idag är Oscars sista dag på kontoret. Han slutar sedan på fredag, efter ett år här på teatern.

Oscar har åkt land och rike runt och spelat Lilla pappan som gick i ide och har dessutom suttit och sålt föreställningar tills öronen ramlat av.

Vill bara tacka så mycket för allt och önska dig lycka till i framtiden!

Kram

/Mattias

Workshop

Det är lite tyst här för tillfället. Vi är ju färre som arbetar på teatern och därför även färre som skriver här.

Vi i Timgänget repar på ute i Subtopias lokaler. Det är kul och kreativt och svettigt. Kroppen min börjar bli lite mör.

 

Samtidigt kommer det upp ashäftiga grejer som vi kommer kunna använda i föreställningen i höst. På måndag kommer en klass från Grindtorpsskolan och kollar på vad vi hittat på hittills! Det blir spännande att se hur de reagerar på alltihop! Om de fattar nånting alls…

/Mattias

 

Påsklov

Så var första veckan av workshop är härmed över och framförallt min rygg är tacksam för det. Det har varit en helt fantastisk vecka, med introduktioner i mim, dockteater, mask, clown och lite annat. Rätt mastigt att hinna med allt detta på fem dagar, kanske är därför min hjärna är helt fullsmockad just nu. Det har varit intensivt och väldigt, väldigt kul!

Ingången till hela workshopen är att vi ska hitta ett gemensamt språk och att Nathalie och jag ska hitta grunderna i dessa olika element, som vi sen i höst ska implementera i föreställningen. Detta genom att vara skitdåliga. Kanske låter lite konstigt, men det är helt fantastiskt att kasta sig ut, testa, misslyckas (om det nu går att misslyckas), testa igen och lära sig nåt av att vara just dålig. Att hitta en njutning i försöket. Just att hitta ens egen njutning i arbetet på scenen är någonting jag börjar förstå och verkligen uppskattar. Det är lätt att glömma när en spelar sin 134:e föreställning på ett år, just att försöka njuta av framträdandet. Ofta får, åtminstone jag, hitta njutningen i att det vi gör är viktigt, för jag tycker det är svårare att njuta av framträdandet i sig. Denna vecka har vi jobbat på att hitta just den njutningen. Och det hjälper! Det blir mer intressant för mig att jobba och mer intressant att titta på.

För mig blir detta arbete ett möte med tekniker jag inte alls behärskar. Därför är min kropp helt spänd hela tiden och när jag tänker på hur jag för min bröstkorg glömmer jag knäna och börjar tänka på dem och då glömmer jag bort vad övningen egentligen gick ut på. Men det kommer, steg för steg och det är väldigt lärorikt och som en liten present att som skådespelare få gå in i en helt ny värld av kunskap. Samtidigt som min partner in crime, Nathalie, är superawesome och har sån sjuk koll på varenda rörelse hon gör. Jämfört med henne känner jag mig smidig som en hög med ved. Också detta är ju väldigt lärorikt. Ibland frustrerande, men lärorikt.

Nu ska jag fira lite påsk och sen kör vi på söndag igen!

Glad påsk!

/Mattias

Allt gott!

Det var det. 15 månader är det nu sen jag klev in i Moliereensemblens förlovade land (som ordinarie alltså), och nu har jag alltså slutat. En liten reflektion är väl på sin plats. Det är nu lite svårt att få med allt vad jag tänkt och känt, men jag är ju förtjust i det här formatet att göra listor, så det får bli en till sån. Var börjar vi? Tja, det får bli

1. Vad som är så fantastiskt med just det här jobbet: att få vara en del av en teaterensemble, att få kliva in i agerandets värld och jobba med sådana fantastiska skådespelare som jag fått den stora äran att jobba med. Det är något helt fantastiskt och jag älskar det av hela mitt hjärta!

2. Vad jag saknat i just detta jobb: en medmusiker. Att själv stå för musiken i alla dessa föreställningar, på alla dessa turnéer är en fantastisk frihet och.. … lite ensamt. I all sin fantastiskhet känns det i det här jobbet mellan varven lite torrt att inte ha någon att spela ihop med.

3. Nyvunnen meningsfullhet: att genom det jag gör ha en möjlighet att hjälpa andra människor i kniviga situationer. Detta har jag aldrig gjort förr, men det är sannerligen nåt väldigt fint!

4. Nyvunnet tröttmaobjekt: Hotellrum. Till slut tröttnar en, helt enkelt. Under intensiva turnéperioder har vi några gånger varit ute i fem nätter, kommit hem en fredag kväll och åkt igen söndag vid lunch. Känslan av att komma till hotellrummet de kvällarna är så långt ifrån lyx och äventyr det går att komma.

5. Favoritmatstället: Indiska restaurangen i Ronneby!! Magisk! Vi hittade även ett väldigt fint ställe i Söderköping som hette nåt med Ån, som förtjänar en hedrande andraplats.

6. Nyvunnen bekantskap: Göteborg! Några första trevande gemensamma steg i att lära känns varann har vi tagit och det känns lovande…

7. Tidigare i min karriär har jag kört glassbil, taxi och spenderat 10 månader som värnpliktig trafikman på Svea rikes vägar. Ytterligare 1000 eller 1500 mil (eller vad det nu är) på det under Moliereensemblens flagg och jag konstaterar att en utvecklar en viss relation till asfalten under en. Det är något särskilt lugn som infinner sig och det blir lite som ett hem på hjul.

8. Tack människor. Mattias, Anja, Joel, Andreas, Mariah och ni andra i ensemblen, det är så klart ni som gjort det möjligt, som gjort det så fantastiskt som det varit. Som medresenärer, kamrater, kollegor och som syskon. Det är något vansinnigt absurt, oerhört märkligt och rätt sorgligt i att spendera så extremt mycket tid så extremt nära inpå varann och sen gå skilda vägar. Jag kommer sakna er!

Tja, det får väl räcka så, jag får tacka för mig. Men!! Jag kommer ju tillbaks i höst! Tjohoo! Iofs 7 månader tills det är dags, men vad är väl 7 månader. Hörni, allt gott, kärlek, pussar och kramar så länge och så önskar jag er en fin vår och sommar och så ses vi sen!

Eder
/Isak