En dag kvar i Götet

I tisdags morse, på väg till stationen i Ljungskile, träffade jag den här ascoola snögubben.

Snowman

Efter tisdagens genomkörare var det väldigt fint att få spela för en ungdomspublik igen! Igår var vi i gymnastiksalen på Fjällkåpan 16 i Rannebergen och spelade för Kristinaskolans högstadieelever. Jean hjälpte oss att komma på plats kvällen innan och tog emot oss på morgonen. Sen fick Isak ett fan i form av just Jean när vi hade uppvärmning. Han stod och filmade under en lång stund. Jean, om du läser detta hade det varit väldigt fint att få se filmen och kanske lägga upp den här!

Uppvärmning i Fjällkåpan

Vid tiotiden började publiken anlända och sen var det fullt ös föreställning. Fantastiska ungdomar! Hängde med, kommenterade och levde sig in. En väldigt rolig föreställning att spela, även om projektorn började visa trailerversionen av bildspelet som vi gjort till utbudsdagen. Vi stod och mimade åt Isak för att uppmärksamma honom, han fattade och bytte en sms-signal till en ringsignal och sen kunde han byta bildspel under en lång scen där han inte spelade någon musik. Snyggt räddat Isak!

Efter föreställning och samtal begav vi oss till Torslanda (som bara var VOLVOfabriker och ett nybyggt köpcentrum). Eftersom de bygger om överallt var det svinsvårt att hitta rätt men till slut kom vi fram till Vingens kulturhus för att lasta in.

Scenen på Vingens Kulturhus Om det är tomt får man sitta hur man vill...

Vi kunde inte bygga igår utan fick bara ställa in grejerna och åka därifrån. Detta gjorde att vi fick en ledig eftermiddag vilket var skönt!

Imorse drog vi tillbaka ut till Vingen och började bygga. Vi var där kl.08.00 och drog igång direkt. Fantastisk scen för övrigt! Första föreställningen bjöd på en väldigt stor publik, 110 pers! Vårt maxantal är annars 80. Men det gick bra. Jag hade en kompis som kom och tittade, Linda, som var så rörd efteråt att hon inte kunde prata för att hon inte ville börja grina. Men jag fick en After Eight som fortfarande äts. Tack så mycket Linda! Och förlåt att jag glömde att det var din födelsedag igår!!!! Grattis i efterskott!!!

Vi körde en föreställning till som gick kanon. Känns som vi börjar bli trygga i den här föreställningen nu. Vi repade ju trots allt bara två veckor. Det normala om man börjar repa från start är åtta veckor men detta var ju ett övertagande vi gjorde.

Imorgon är det sista dagen i Göteborg vilket är tråkigt. Har börjat känna oss som hemma här. Men imorgon ska vi till Kulturhuset Möllan och spela två föreställningar. Efteråt kommer det vara ett seminarium med pjäsens tema som grund. Det blir nog väldigt intressant och givande. Vi kommer ju dock tillbaka till Västra Götaland redan nästa vecka. Då spelar vi i Alingsås och på Orust.

Vi skriver mycket i den här bloggen om hur det går att spela och sånt men ganska lite om att vi spelar en för många besökare jobbig föreställning. Oavsett om det är vuxna eller ungdomar så finns det många som blir väldigt berörda. Om du just nu lever tillsammans med en förälder som har psykisk ohälsa, tex. alkoholproblem så kan jag tänka mig att den här föreställningen är extremt jobbigatt se. Hoppas bara att den kan ge lite nya perspektiv och möjligheter att våga prata med en kompis eller vuxen som du litar på. Gå in på tex. KULINGoch läs var det finns hjälp att få. Jag har haft två vänner i publiken hittills som båda haft en jobbig uppväxt och det har varit tufft för dem även i vuxen ålder att se föreställningen. Vi sätter ord på saker som man inte så gärna pratar om och det kan vara jobbigt men även hjälpande hoppas jag. Att bloggen mest handlar om var vi är och vilka vi spelar för kan ju få alltihop att se ut som att vi inte bryr oss om ämnet utan bara tycker allt är lattjolajban. Men så är det inte alls. Tvärtom. Som skådespelare hör det till ovanligheten att få jobba med en pjäs som berör så många människor och lyfter ett så känsligt ämne som så många ändå känner igen sig i. Samt att kunna bidra med nånting som kanske kan hjälpa en eller flera att söka hjälp och börja prata med personer i sin närhet. Just detta, att få stå på scenen och hjälpa, göra saker lite lättare, bidra, är en sån fantastisk ynnest och det gör iallafall mig väldigt lycklig!

/Mattias