Allt gott!

Det var det. 15 månader är det nu sen jag klev in i Moliereensemblens förlovade land (som ordinarie alltså), och nu har jag alltså slutat. En liten reflektion är väl på sin plats. Det är nu lite svårt att få med allt vad jag tänkt och känt, men jag är ju förtjust i det här formatet att göra listor, så det får bli en till sån. Var börjar vi? Tja, det får bli

1. Vad som är så fantastiskt med just det här jobbet: att få vara en del av en teaterensemble, att få kliva in i agerandets värld och jobba med sådana fantastiska skådespelare som jag fått den stora äran att jobba med. Det är något helt fantastiskt och jag älskar det av hela mitt hjärta!

2. Vad jag saknat i just detta jobb: en medmusiker. Att själv stå för musiken i alla dessa föreställningar, på alla dessa turnéer är en fantastisk frihet och.. … lite ensamt. I all sin fantastiskhet känns det i det här jobbet mellan varven lite torrt att inte ha någon att spela ihop med.

3. Nyvunnen meningsfullhet: att genom det jag gör ha en möjlighet att hjälpa andra människor i kniviga situationer. Detta har jag aldrig gjort förr, men det är sannerligen nåt väldigt fint!

4. Nyvunnet tröttmaobjekt: Hotellrum. Till slut tröttnar en, helt enkelt. Under intensiva turnéperioder har vi några gånger varit ute i fem nätter, kommit hem en fredag kväll och åkt igen söndag vid lunch. Känslan av att komma till hotellrummet de kvällarna är så långt ifrån lyx och äventyr det går att komma.

5. Favoritmatstället: Indiska restaurangen i Ronneby!! Magisk! Vi hittade även ett väldigt fint ställe i Söderköping som hette nåt med Ån, som förtjänar en hedrande andraplats.

6. Nyvunnen bekantskap: Göteborg! Några första trevande gemensamma steg i att lära känns varann har vi tagit och det känns lovande…

7. Tidigare i min karriär har jag kört glassbil, taxi och spenderat 10 månader som värnpliktig trafikman på Svea rikes vägar. Ytterligare 1000 eller 1500 mil (eller vad det nu är) på det under Moliereensemblens flagg och jag konstaterar att en utvecklar en viss relation till asfalten under en. Det är något särskilt lugn som infinner sig och det blir lite som ett hem på hjul.

8. Tack människor. Mattias, Anja, Joel, Andreas, Mariah och ni andra i ensemblen, det är så klart ni som gjort det möjligt, som gjort det så fantastiskt som det varit. Som medresenärer, kamrater, kollegor och som syskon. Det är något vansinnigt absurt, oerhört märkligt och rätt sorgligt i att spendera så extremt mycket tid så extremt nära inpå varann och sen gå skilda vägar. Jag kommer sakna er!

Tja, det får väl räcka så, jag får tacka för mig. Men!! Jag kommer ju tillbaks i höst! Tjohoo! Iofs 7 månader tills det är dags, men vad är väl 7 månader. Hörni, allt gott, kärlek, pussar och kramar så länge och så önskar jag er en fin vår och sommar och så ses vi sen!

Eder
/Isak

Vi var ju på turné förra veckan…

… först i Vimmerby, där jag inte tog några bilder, och sen i Karlshamn. I Karlshamn spelade vi på Stadsteatern, en enorm lokal som rymmer typ 540 pers. Eftersom vår föreställning har ett maxantal på 80 personer, blev publiken som en liten klutt längst fram i mitten. Bakom dem var det ett hav av tomma stolar. Lustigast var det när en skola inte dök upp (tror det var första föreställningen) och runt 40 elever satt längst fram. Lokalen såg i stort sett helt tom ut från scenen.

Men Karlshamns Stadsteater bjöd på en annan, helt fantastisk överraskning.

Nej, inte Joel. Han följer ju med oss jämt nuförtiden. Men. Den är taggad av hur mycket folk som helst. Det är den punkigaste teatern jag varit på.

Massor av teatergrupper som varit där har skrivit en hälsning kring när de var där, vilken föreställning, vilka som var med osv.

Den äldsta tror jag var från 1978! Jag älskade det och var tvungen att dokumentera Karlshamns Stadsteaters korridor i källaren.

Så jag följde med Joel eftersom han verkade lika imponerad. Kunde inte hålla mig till slut, så nu finns vi också med där nånstans, förevigade för framtida grupper att beskåda. Om du hittar oss får du gärna fota och skicka bilden för det glömdes ju såklart bort!

Ja, det var vad min kamera hade att bjuda på efter förra veckans turné. Tack alla fantastiska elever som kom och tittade på oss och kom fram för att prata efter föreställningen!

Ni får jättegärna maila oss frågor som vi inte kunde besvara i samtalen vi hade! Dels så att vi kan vidarebefordra dem till vår samarbetspartner, Lotta Luptovic Larsson, dels för att vi gärna läser om era funderingar kring ämnet och föreställningen. Vi svarar så klart på alla mail som kommer in!

Ha det fint i vårsolen!

/Mattias

Ok, fredag

Fredag. Veckan är slut och vi på väg hem. Trollhättan och Lysekil har vi fått bekanta oss med den här gången. Det har varit mycket gött måste jag säga. Summering:

Skönast: Sängen på hotellet i Trollhättan.
Inspirerande: Att få höra om modiga politiker som vågar göra den satsning som gör Trollhättan till Sveriges Hollywood, aka ”Trolleywood”. Det kan göra ett samhälle så otroligt gott med ett rikt kulturliv som involverar medborgarna!!
Meningen med livet: Att spela en föreställning för ungdomar och få respons. Ungdomar och vuxna som kommer fram efteråt och tackar, gråter, är glada, inspirerade.
Inte bra: När inte kuratorn på en skola inte har en självklar plats i skolmiljön. Kuratorn ska vara en resurs för eleverna och ingen annan. Om inte eleverna har koll på eller vet vem kuratorn är, hur ska de då kunna söka sig till hen?
Segast: Megasnålblåsten när vi kom till Lysekil på onsdag kväll. Så fruktansvärt kallt!!
Finast: Havet och hotellrummet i Lysekil.
Längst: Sträckan kvar till Stockholm just nu. Passerar Lidköping nu…
Bäst start på dagen: Frukosten på Strandflickornas Havshotell!
Veckans kortspel: Janiv, utlärt av Joel. Dock inte någon enda gång under denna veckan vunnet av Joel.
Veckans bilder:

spelplats: Lysekil

spelplats: Lysekil

 

Strandlinjen: Lysekil

Strandlinjen: Lysekil

 

Trollhättan!

Så! Turnén är igång och vi spelar föreställningar igen, runtom i Svea Rike. Jag, Isak, är tillbaks på bloggen igen den här veckan och tar över efter Wilma- fantastiska Wilma- som skrev igår. Vi är nu i Trollhättan, spelar en föreställning idag (Klockan är ju redan över tolv- som vanligt innan jag somnar…) och åker sedan till Lysekil där vi spelar på torsdag och fredag. Det är en fantastiskt sak att få spela för alla de ungdomar vi spelar för- verkligen helt fantastiskt. Men en till fantastisk sak är också när vår del i det kulturella flödet är omvänt, dvs. när vi är mottagare. Efter föreställningen igår gick vi till konsthallen som låg nära där vi spelat under dagen och insöp kultur av det modernare slaget, närmare bestämt en utställning om dataspel. Där fanns bilder och grafiker från olika mer eller mindre kända spel, där fanns teckningar och där fanns olika spännande innovativa spel i enklare, men väldigt fint och spännande format.

Såhär ser vi ut då:

konsthallen

konsthallen

Så var våren igång!

I torsdags hade vi nypremiär av Det tar tid att bli ung! Joel har slitit som ett djur för att lära sig allt och det har varit imponerande att se. Premiären gick väldigt bra, vi spelade två föreställningar för åttorna i Gustavsberg. De var en helt fantastisk publik vilket nog var skönt för oss alla eftersom vi var lite nervösa.

Efter torsdagens föreställning drar vi nu åter ut i landet. Kommande vecka är vi i Trollhättan och Lysekil. Sen blir det Karlshamn, Ljungby och en massa andra ställen innan mars är slut och med det också turnén. Här är spelschemat…

Om du vill komma och titta på föreställningen men inte går i högstadiet eller gymnasiet där vi spelar, är det bara att säga till så fixar vi det!

/Mattias

Repetition

Vi börjar närma oss slutet av repetitionsveckan av Det tar tid att bli ung. Efter att ha sprungit runt och stegat runt och börjat om och börjat om igen i fyra dagar är vi rätt slut. Nu är det bara morgondagen kvar så tar vi en välbehövlig helg efter det. Nästa onsdag repar vi igen för att på torsdag 23/1 ha nypremiär av föreställningen! Med Joel som ny Gustav! Det är roligt att repa, roligt och svårt. Vi andra tre har ju spelat föreställningen ca 110 gånger men Joel är ju helt ny och det innebär nya saker för oss andra. Det blir nya intryck som blandas med gamla impulser vilket ibland gör att det slår slint i huvudet. Men det är nyttigt att ifrågasätta sina val på nytt och det är väldigt roligt att testa lite nya synsätt på scener och karaktärer.

Om jag är trött idag tror jag inte det är någonting mot hur Joel känner sig. En hel pjäs att jobba in på en vecka, tre personer som hela tiden säger ”men nu glömde du att gå dit” eller säger repliken han glömt i kör. Jag beundrar honom för hans sätt att kasta sig ut i scenerna och testa, testa, testa samt hans tålamod att göra om saker hundra gånger tills de sitter och sen köra vidare direkt. Det krävs mycket tålamod. Och vi kommer ha en asbra föreställning att visa nästa torsdag! Vi andra gjorde ju detta för ett år sen men då hade vi en regissör med oss och två veckor istället för en.

På kvällarna denna vecka har jag suttit och jobbat med nästa produktion, Tim Toalettdykaren. Föreställningen kommer ha premiär i höst och spelas för mellanstadiet på turné i hela Sverige. Vi ska hitta en skådespelare och en del folk som kommer arbeta med produktionen. Det är många scheman och tider som ska passa och inte helt enkelt att få ihop. Men det ska bli spännande att göra något nytt! Amanda håller på och samlar ihop folk som en galning och jag försöker hitta en skådespelare.

Ikväll har jag suttit och uppdaterat spelschemat för både Det tar tid att bli ung och Lilla Pappan som gick i ide, så nu är det bara några speldatum till för Lilla Pappan som ska in och en hel del spelplatser som inte är klara, sen är spelschemat komplett för våren 2014.

Imorgon har vi genomdrag av pjäsen, då kommer Amanda och tittar.

Håll tummarna!

/Mattias

Tack jul! Hej vår!

Japp

Då har vi kört igång våren här på teatern. Julen är klar med klappar och glädje eller ensamhet och väntan. Nyåret har smällt färdigt sina raketer och givit sina löften om ett bättre nytt år än det förra. Nu känns det helt plötsligt som jättelänge sen, som en parentes, och att det normala är att sitta här. För det är precis vad jag gör.

Vi startade i tisdags eftersom måndagen var röd. Tisdagen var lite kontorsdag, onsdag innebar för mig bilkörning/åkning till Göteborg tillsammans med Brita och Amanda. Torsdagen innebar möte med två sjukt kloka kvinnor, Else-Marie Törnberg och Zelma Fors, inför nästa produktion. Else-Marie är chef för SPIV och Zelma är fd. skolpsykolog och har skrivit en avhandling som till stor del ligger som grund för föreställningen. Mötet var väldigt inspirerande och det kändes som att vi nu är igång med detta nya projekt (iallafall från min sida, kan inte svara för övriga två)! Efter mötet satte jag och Amanda oss i bilen och åkte hem (i världens sämsta regnväder med dåliga vindrutetorkare…) medan Brita stannade kvar en dag extra.

Vi överlevde regnet och sitter nu på kontoret för sista dagen denna vecka. Jag håller på med rekryteringen inför nästa projekt, vi behöver en person till på scenen. Förutom det gör jag tusen andra saker också men de är tråkiga.

Sen är det så att vi hittat en kille som ska ta över rollen som Gustav! Andreas slutade ju efter höstturnén och vi träffade ju en massa massa asgrymma killar. Tack alla ni som visade intresse och ville träffa oss! Ni är asbra!

Vår nya medarbetare heter Joel Sköld!

Han kommer presenteras här under Om Oss så att ni kan läsa mer om honom. Men det jag kan säga utan att han blir arg är att han gick ut skådespelarprogrammet på STDH sommaren 2013, varefter han medverkade i Nils Holgersson på Västanå Teater. Detta kommer han även göra nästa sommar men först ska han ut på turné med oss och det är vi väldigt glada över!

Välkommen Joel!

Vi börjar repa på måndag och fortsätter sedan hela veckan, i Subtopias lokaler i Alby.

Veckan därpå repar vi på onsdagen och sen börjar vårturnén på torsdagen 23:e januari på Värmdö.

Vårens turné blir också den sista för Det tar tid att bli ung och Lilla pappan som gick i ide, för sen börjar vi repa nya grejer. Först blir det en föreställning som Amanda håller på och skriver på. Den får hon berätta mer om själv. Sen kommer det bli en till föreställning som inte är riktigt bestämt när den drar igång. Om ett år kanske? De gamla pjäserna finns det ju en chans att vi tar upp igen om efterfrågan skulle vara tillräckligt stor. De är ju båda viktiga pjäser att spela!

Men ja

HEJDÅ 2013!!!

NU KÖR VI 2014!!!