Nya tröjor!

Äntligen kom tröjorna vi beställt, precis lagom till sommaren!

Isak, som besöker kontoret under dagen,

tog jättefina bilder av oss, eftersom vi har så mycket mannekängvana.

Gött att de hann komma! Om en vill ha en tröja är det bara att hojta till genom att skicka ett mail till producent@moliereensemblen.com! De kostar 200kr/st och finns med gul eller rosa logga.

Trevlig sommar!

/Mattias

Veckans…

Isak som spelat dragspel i Det tar tid att bli ung (han kommer ju fortsätta med det i höst) brukar alltid skriva en lista fredagar när han har haft hand om bloggen, så jag tänkte försöka mig på detsamma. Inte lika bra som Isaks listor, men ändå.

Snor en lista av honom och provar:

1. Veckans fina: Avslutningslunch med Oscar på Indian Inn i onsdags. Lite sorgligt och märkligt att Oscar är den sista i raden av ganska många som lämnat oss på kort tid. Det blir en ny tid i teaterns långa historia som börjar och en annan som slutar. Just nu är vi ju bara tre pers här. Det var därför väldigt fint att få avsluta med en lunch och prata om livet och teatern och en massa annat.

2. Veckans återbesök: Ingrid Rogblad från Studiefrämjandet var här på möte ang. Tim-repetitionerna i höst. Tredje gången jag träffar henne på väldigt kort tid. Hon är alltid lika trevlig!

3. Veckans för hundrade gången: Bloggen!!! Har försökt göra om den IGEN efter att hemsidan uppdaterats. Inte riktigt nöjd men jag får ge mig för nu eftersom jag drömmer mardrömmar om HTML-kodning… Kan den inte bara bli som jag vill direkt nån gång?

4. Veckans kanon: Få iväg beställningen på tröjorna så vi ser riktigt proffsiga ut när vi åker på turné i höst! Hoppas bara de blir så bra som jag… hoppas… Vi får vänta och se!

5. Veckans kalkon: Inbokningen av Utbildningshelg för sommarjobb på Kollo och det planerade teaterbesöket Liv Strömqvist ser dig på Unga Dramaten nästa lördag. Hade fixat 10 biljetter till föreställningen så vi skulle kunna göra nåt kul ihop, så kan jag inte gå själv! Suck!

6. Veckans sol: Regn, kyla och blåst. Dvs helt obefintlig sol. Och jag som flyttat till ett stort hus. Då vill en ju sitta i trädgården och njuta, inte huttra! Skärpning till nästa vecka!

7. Veckans tecken:

Ja det var nog allt jag kunde klämma ur mig från första kontorsveckans toppar och dalar.

Trevlig helg!

/Mattias

 

 

Allt gott!

Det var det. 15 månader är det nu sen jag klev in i Moliereensemblens förlovade land (som ordinarie alltså), och nu har jag alltså slutat. En liten reflektion är väl på sin plats. Det är nu lite svårt att få med allt vad jag tänkt och känt, men jag är ju förtjust i det här formatet att göra listor, så det får bli en till sån. Var börjar vi? Tja, det får bli

1. Vad som är så fantastiskt med just det här jobbet: att få vara en del av en teaterensemble, att få kliva in i agerandets värld och jobba med sådana fantastiska skådespelare som jag fått den stora äran att jobba med. Det är något helt fantastiskt och jag älskar det av hela mitt hjärta!

2. Vad jag saknat i just detta jobb: en medmusiker. Att själv stå för musiken i alla dessa föreställningar, på alla dessa turnéer är en fantastisk frihet och.. … lite ensamt. I all sin fantastiskhet känns det i det här jobbet mellan varven lite torrt att inte ha någon att spela ihop med.

3. Nyvunnen meningsfullhet: att genom det jag gör ha en möjlighet att hjälpa andra människor i kniviga situationer. Detta har jag aldrig gjort förr, men det är sannerligen nåt väldigt fint!

4. Nyvunnet tröttmaobjekt: Hotellrum. Till slut tröttnar en, helt enkelt. Under intensiva turnéperioder har vi några gånger varit ute i fem nätter, kommit hem en fredag kväll och åkt igen söndag vid lunch. Känslan av att komma till hotellrummet de kvällarna är så långt ifrån lyx och äventyr det går att komma.

5. Favoritmatstället: Indiska restaurangen i Ronneby!! Magisk! Vi hittade även ett väldigt fint ställe i Söderköping som hette nåt med Ån, som förtjänar en hedrande andraplats.

6. Nyvunnen bekantskap: Göteborg! Några första trevande gemensamma steg i att lära känns varann har vi tagit och det känns lovande…

7. Tidigare i min karriär har jag kört glassbil, taxi och spenderat 10 månader som värnpliktig trafikman på Svea rikes vägar. Ytterligare 1000 eller 1500 mil (eller vad det nu är) på det under Moliereensemblens flagg och jag konstaterar att en utvecklar en viss relation till asfalten under en. Det är något särskilt lugn som infinner sig och det blir lite som ett hem på hjul.

8. Tack människor. Mattias, Anja, Joel, Andreas, Mariah och ni andra i ensemblen, det är så klart ni som gjort det möjligt, som gjort det så fantastiskt som det varit. Som medresenärer, kamrater, kollegor och som syskon. Det är något vansinnigt absurt, oerhört märkligt och rätt sorgligt i att spendera så extremt mycket tid så extremt nära inpå varann och sen gå skilda vägar. Jag kommer sakna er!

Tja, det får väl räcka så, jag får tacka för mig. Men!! Jag kommer ju tillbaks i höst! Tjohoo! Iofs 7 månader tills det är dags, men vad är väl 7 månader. Hörni, allt gott, kärlek, pussar och kramar så länge och så önskar jag er en fin vår och sommar och så ses vi sen!

Eder
/Isak

Norrut i tiden

Och så var även denna veckas föreställningar till ända. Jag följer min favorittradition och gör en lista över veckans händelser:

1. Veckans fina: Kultursekreterare eller andra bokare som möter upp och bistår med mackor, kaffe, bärhjälp, restaurangtips mm. Så himla fint och gött att få ett trevligt och engagerat bemötande när en kommer till ett nytt spelställe!!

2. Veckans återbesök: Dal Khosh, indisk restaurang i Ronneby. Otroligt god mat, jättetrevlig personal och vi var precis lika nöjda som när vi åt här i höstas när vi var och spelade på utbudsdag! Pumpa Paneer har det nu blivit två gånger…

3. Veckans för hundrade gången: E4an mellan Jönköping och Stockholm…

4. Veckans kanon: Det var många väldigt bra, roliga föreställningar den här veckan, men den igår efter lunch var verkligen helt fantastiskt rivig och bra! Tack för all energi och engagemang Ronneby!

5. Veckans kalkon: Kaffet på hotellet i Ronneby. Hemskt, fruktansvärt svagt. Dock väldigt trevliga hotellinnehavare!

6. Veckans sol: Torsdagens väder- helt fantastisk, vilket får mig att tänka på:

7. Veckans tecken:

Vår i Ronneby

Vår i Ronneby

 

Vår alltså. I Blekinge. Men det här med årstider är ett synnerligen skiftande ting är man reser som vi gör. Blommor i Blekinge men kanhända snön ligger än i Jämtland. Hur det står till i Stockholm får vi se snart! Sitter alltså för närvarande i bilen och reser norrut i årstiden…

Trevlig helg!

/Isak

Miljöombyte!

Det drar ihop sig! Vi kör två föreställningar idag, en imorn, fem nästa vecka och sen tre veckan efter. Elva föreställningar. Sen blir det miljöombyte för min del. Märkligt- över ett år och ca 140 föreställningar har vi gjort. Så är det, en lever en stund på ett vis med vissa personer och på vissa platser. Sen byts det, och allt blir nytt. Det är nåt vemodigt i det där alltså, men samtidigt en sån himla fantastisk möjlighet. Att få riva upp sin tillvaro och formulera sig, sitt liv och sina mönster på nytt.

Olofström, hejdå!

Tre föreställningar och två nätter i Olofström bakom oss, och vi har nu landat en natt i Ronneby för dito.

Idag vill jag, såhär tre dagar för sent, uppmärksamma MusicFreedomDay som inföll i måndags. I det här landet kan vi resa runt med teater och musik och spela och prata om det vi vill. Så är det inte på alla håll i världen. MusicFreedomDay syftar till att uppmärksamma förföljda, förtryckta, fängslade, dödade och utsatta musikers situation och rättigheter över hela världen!! Vi sänder en tanke till länder som Iran, Kina, Nordkorea, Ryssland, Mexico, m.fl.

Freedom from fear

Freedom from Fear, var ett av Franklin D Roosevelts bevingade ord. Han var president i USA på 30- och 40-talet, precis efter en fet ekonomiskt kris som, liksom krisen vi upplevt senaste åren, startade i USA. Men friheten han talar om är viktig för fler än amerikaner under 1900-talets första hälft! Jag har lärt mig mycket under tiden på Moliéreensemblen, och en sak är denna: att leva under hot om våld är någonting fruktansvärt och lika lite som det våld som blir till verklighet är det någonting som är ok eller som kan accepteras.

/Isak

Ok, fredag

Fredag. Veckan är slut och vi på väg hem. Trollhättan och Lysekil har vi fått bekanta oss med den här gången. Det har varit mycket gött måste jag säga. Summering:

Skönast: Sängen på hotellet i Trollhättan.
Inspirerande: Att få höra om modiga politiker som vågar göra den satsning som gör Trollhättan till Sveriges Hollywood, aka ”Trolleywood”. Det kan göra ett samhälle så otroligt gott med ett rikt kulturliv som involverar medborgarna!!
Meningen med livet: Att spela en föreställning för ungdomar och få respons. Ungdomar och vuxna som kommer fram efteråt och tackar, gråter, är glada, inspirerade.
Inte bra: När inte kuratorn på en skola inte har en självklar plats i skolmiljön. Kuratorn ska vara en resurs för eleverna och ingen annan. Om inte eleverna har koll på eller vet vem kuratorn är, hur ska de då kunna söka sig till hen?
Segast: Megasnålblåsten när vi kom till Lysekil på onsdag kväll. Så fruktansvärt kallt!!
Finast: Havet och hotellrummet i Lysekil.
Längst: Sträckan kvar till Stockholm just nu. Passerar Lidköping nu…
Bäst start på dagen: Frukosten på Strandflickornas Havshotell!
Veckans kortspel: Janiv, utlärt av Joel. Dock inte någon enda gång under denna veckan vunnet av Joel.
Veckans bilder:

spelplats: Lysekil

spelplats: Lysekil

 

Strandlinjen: Lysekil

Strandlinjen: Lysekil

 

Resan

Hörni, att resa, det är något jag unnar och önskar att alla människor på jorden att göra mera. Det är klart, flyg drar en hiskelig massa bränsle liksom jordens samlade mängd bilar förstås, så resandet måste förstås ske utifrån ett miljömedvetet perspektiv. Dessutom kan det vara rätt kostsamt att resa, så det är oerhört olika vilka möjligheter en har att resa utifrån vad en kommer från för ekonomisk situation. Men likväl är det så fruktansvärt värt att resa att jag önskar fler människor bra, lärorika resor. För det är det som är poängen med resor enligt mig. Att få nya perspektiv, lära känna nya människor, nya kulturer, nya platser och genom allt detta om sig själv. Resor kan dessutom ske på så många sätt.

Platser som jag lärt mig av: Sollefteå, Åmål, Abisko, Irland, Nepal, Indien, Zimbabwe, Gotland, Norge, Österrike. Och en hel del fler.

Det som jag tror är kanske ett av det allra viktigaste med att resa är just att lära känna människor. Om du lär känna människor i Sollefteå, Åmål, Abisko, Irland, Nepal, Indien, Zimbabwe, Gotland, Norge och Österrike så har du en helt annan möjlighet att förstå och respektera dessa människor. Och förstå och respektera varandra, det kan vara något av det viktigaste vi människor måste jobba på om vi ska ha en chans att skapa nåt slags drägligt liv för ALLA människor på hela planeten. Det är möjligt att det aldrig kommer hända, men jag tror på att världen blir lite, lite bättre för varje person som försöker förstå och respektera människor.

Apropå det har jag en annan typ av resa som jag tänkte dela med er. Elektricitetens resa i lokalen vi spelar i här i Lysekil, från vägguttaget gömd i ett mörkt hörn i källaren till dimmern som förser våra lampor med rätt mängd ström för att tända lamporna på olika sätt i olika scener. Den resan ser ut så här:

sladden 1

sladden  2

sladden  3

sladden 4

sladden 5

sladden 6

sladden 7

dimmern

Två helt olika saker

Det är en helt annan sak att spela för vuxna jämfört med en högstadie- eller gymnasiepublik, kan jag säga! Idag gjorde vi en föreställning för vuxna som på olika sätt håller på med socialt arbete och pedagogik. Några skämt som brukar kamma hem gapskratt passerar obemärkt medan andra tar helt nya dimensioner. Min upplevelse som musiker, ofta spelandes i scenbyten mitt på scenen och med blicken i publikens ögon, blir också fullständigt annorlunda. Jesus alltså. Men det var trevligt. Det var en fantastiskt fin vuxenpublik som var väldigt engagerad och vi hade ett samtal efteråt mer inriktad på diskussion och frågor än att vi sitter och berättar det vi brukar.

Så, vi tackar Trollhättan och far ut till kusten och Lysekil. Där möter oss en riktigt snål blåst men en helt otroligt fin kustvy och ett ännu mer fantastiskt hotell. Rent generellt- ett hotell som har den här typen av utformning på sina attiraljer- gillar jag:

 

gött retro!

gött retro!

Trollhättan!

Så! Turnén är igång och vi spelar föreställningar igen, runtom i Svea Rike. Jag, Isak, är tillbaks på bloggen igen den här veckan och tar över efter Wilma- fantastiska Wilma- som skrev igår. Vi är nu i Trollhättan, spelar en föreställning idag (Klockan är ju redan över tolv- som vanligt innan jag somnar…) och åker sedan till Lysekil där vi spelar på torsdag och fredag. Det är en fantastiskt sak att få spela för alla de ungdomar vi spelar för- verkligen helt fantastiskt. Men en till fantastisk sak är också när vår del i det kulturella flödet är omvänt, dvs. när vi är mottagare. Efter föreställningen igår gick vi till konsthallen som låg nära där vi spelat under dagen och insöp kultur av det modernare slaget, närmare bestämt en utställning om dataspel. Där fanns bilder och grafiker från olika mer eller mindre kända spel, där fanns teckningar och där fanns olika spännande innovativa spel i enklare, men väldigt fint och spännande format.

Såhär ser vi ut då:

konsthallen

konsthallen

Ska vi, ska vi inte?

Vad händer mer under en Stockholmsvecka då? En sak en kan göra är att kolla på lokaler att hyra! Moliereensemblen har när det behövts repas under flera års tid behövt hyra lokal tillfälligt- tänk om vi istället kunde ha en lokal som vi har tillgång till permanent! Delad med andra iofs, men ändå mycket billigare och oftare än vad det är att hyra in sig på dagsbasis hos någon. Och nu har vi varit och kollat på en lokal i Hökarängen!! Så här ser den ut:

Rummet, Hökarängen

 

Så, ska vi, eller ska vi inte ta den? Vad säger ni? De som äger lokalen har ett barnteaterprojekt på gång, området är otroligt fint med massa gamla tegelhus och precis bredvid ligger ett dagis. På det hela taget en massa bra förutsättningar. Well well, vi får väl se…