Stjärnkalaset

Efter två veckor på Rågsvedskolan, drar vi vidare på nya äventyr.

Under dessa två veckor har vi hunnit putsa på lite scener, fotat föreställningen (gå in på hemsidan för att se resultatet), spelat fem föreställningar för fantastiska barn, filmat föreställningen samt filmat en trailer som kommer klippas ihop och sedan läggas upp på hemsidan. Så håll utkik!

IMG_20150122_202909

Idag sitter jag själv på kontoret för första gången sen i maj 2014. Hösten var fullbokad med repetitionerna och turnén av Tim Tiger, samt repetitioner och turné med Det tar tid att bli ung. Men i vår kommer jag kunna sitta här lite mer vilket blir kul!

Imorgon drar vi till Täby och spelar en föreställning, sen på torsdag är det dags för Stjärnkalaset! Hoppas det kommer mycket roligt folk och tittar på oss där!

/Mattias

Hallå igen!

Oj

Det var väääldigt längesen jag skrev här! Senaste inlägget från min sida var nog i maj. Det finns många anledningar till det, men den största anledningen är att jag inte haft tid eller ork.

Så här kommer en liten resumé av hösten för min del:

Augusti – Repetitioner av Tim Tiger

September – Repetitioner och föreställningar av Tim Tiger

Oktober – Premiär och turné med Tim Tiger

När en ny föreställning lanseras blir det mycket jobb, roligt men mycket. I onsdags spelade vi vår sista föreställning av Tim Tiger på ett tag och igår lastade vi om turnébilen inför nästa vecka. Då blir det nämligen sista rycket med Det tar tid att bli ung! Vi kommer repa nästa vecka och sen dra iväg på turné under resten av November. Sen läggs allt fokus på Tim Tiger.

Var har vi då varit? Under september åkte vi en sväng till Sundsvall och Sollefteå. Därefter spelade vi en vecka i Stockholm, i Teater3:s lokaler på Rosenlundsgatan (med en liten avstickare till Utbudsdagarna i Hässleholm). Resten av spelperioden har vi åkt runt i Västerbottens Län. Under två veckors tid har vi hälsat på i Umeå, Storuman, Tärnaby, Vindeln, Nordmaling och Hörnefors. Vi blev intervjuade i radio (2h34min in i programmet) inför vår spelning i Storuman. Det har varit fantastiskt att få sjösätta detta projekt och responsen har varit så himla fin. Tack alla underbara barn som kom och såg oss! Ni som sett föreställningen får hemskt gärna maila oss om era tankar och vad ni tyckte! Gör gärna det på producent@moliereensemblen.com

Till våren kommer jag och Nathalie att dra ut på vägarna med Tim Tiger igen, men först blir det en liten paus.

Det tar tid att bli ung har två nya ansikten att presentera:

Malin Öhrn kommer ta över rollen som Sara efter Anja och Nils Granberg tar över Gustav efter Joel! Varmt välkomna båda två! Vi kommer repa under nästa vecka och sen turnera under tre veckor.

Hoppas jag kan engagera mig lite mer här framöver!

Ha det fint!

/Mattias

Allt gott!

Det var det. 15 månader är det nu sen jag klev in i Moliereensemblens förlovade land (som ordinarie alltså), och nu har jag alltså slutat. En liten reflektion är väl på sin plats. Det är nu lite svårt att få med allt vad jag tänkt och känt, men jag är ju förtjust i det här formatet att göra listor, så det får bli en till sån. Var börjar vi? Tja, det får bli

1. Vad som är så fantastiskt med just det här jobbet: att få vara en del av en teaterensemble, att få kliva in i agerandets värld och jobba med sådana fantastiska skådespelare som jag fått den stora äran att jobba med. Det är något helt fantastiskt och jag älskar det av hela mitt hjärta!

2. Vad jag saknat i just detta jobb: en medmusiker. Att själv stå för musiken i alla dessa föreställningar, på alla dessa turnéer är en fantastisk frihet och.. … lite ensamt. I all sin fantastiskhet känns det i det här jobbet mellan varven lite torrt att inte ha någon att spela ihop med.

3. Nyvunnen meningsfullhet: att genom det jag gör ha en möjlighet att hjälpa andra människor i kniviga situationer. Detta har jag aldrig gjort förr, men det är sannerligen nåt väldigt fint!

4. Nyvunnet tröttmaobjekt: Hotellrum. Till slut tröttnar en, helt enkelt. Under intensiva turnéperioder har vi några gånger varit ute i fem nätter, kommit hem en fredag kväll och åkt igen söndag vid lunch. Känslan av att komma till hotellrummet de kvällarna är så långt ifrån lyx och äventyr det går att komma.

5. Favoritmatstället: Indiska restaurangen i Ronneby!! Magisk! Vi hittade även ett väldigt fint ställe i Söderköping som hette nåt med Ån, som förtjänar en hedrande andraplats.

6. Nyvunnen bekantskap: Göteborg! Några första trevande gemensamma steg i att lära känns varann har vi tagit och det känns lovande…

7. Tidigare i min karriär har jag kört glassbil, taxi och spenderat 10 månader som värnpliktig trafikman på Svea rikes vägar. Ytterligare 1000 eller 1500 mil (eller vad det nu är) på det under Moliereensemblens flagg och jag konstaterar att en utvecklar en viss relation till asfalten under en. Det är något särskilt lugn som infinner sig och det blir lite som ett hem på hjul.

8. Tack människor. Mattias, Anja, Joel, Andreas, Mariah och ni andra i ensemblen, det är så klart ni som gjort det möjligt, som gjort det så fantastiskt som det varit. Som medresenärer, kamrater, kollegor och som syskon. Det är något vansinnigt absurt, oerhört märkligt och rätt sorgligt i att spendera så extremt mycket tid så extremt nära inpå varann och sen gå skilda vägar. Jag kommer sakna er!

Tja, det får väl räcka så, jag får tacka för mig. Men!! Jag kommer ju tillbaks i höst! Tjohoo! Iofs 7 månader tills det är dags, men vad är väl 7 månader. Hörni, allt gott, kärlek, pussar och kramar så länge och så önskar jag er en fin vår och sommar och så ses vi sen!

Eder
/Isak

Saker har sin början och sitt slut

Den här veckan är en smula uttömmande. Och rolig. Och sorglig. För egen del var det galapremiär i måndags för en film jag medverkar i, Nånting måste gå sönder heter den och den kommer gå på biograferna i landet med start imorgon. Det var läskigt och roligt och lite häftigt.

Igår hade vi uppvisning av Lilla pappan som gick i ide och Det tar tid att bli ung. Projektet De osynliga barnen hade med denna kväll avslutning efter sex år och efter båda föreställningarna blev alla som medverkat i projektet avtackade. Det blev en mycket fin kväll och det verkade som att alla uppskattade den. Det var också sista gången som vi spelade Det tar tid att bli ung i denna konstellation. Joel hakar på till Gävle för utbudsdagen i april men Anja slutar med detta och det känns väldigt konstigt faktiskt. Vi har spelat den här föreställningen ungefär 150 gånger, upplevt större delen av detta avlånga land, gråtit, skrattat, bråkat, repat och allt vad en turnerande grupp gör tillsammans. Vi har gått igenom väldigt mycket ihop och det kommer bli väldigt tomt utan dig, Anja!

Livet går ju vidare och nya människor kommer till, men just idag är jag i gränslandet mellan två projekt. Ikväll ska vi äta middag tillsammans allihop och fira av varandra och sen på fredag packar vi ur turnébilen så scenografin får putsas upp och sen vila i förrådet tills i november då vi drar ut igen. Men då blir det nya ansikten som står på scenen. Det kommer bli skitspännande, Tim Toalettdykaren kommer också bli skitspännande!

Men det är så lätt i den här branschen att bara rusa på, in i nästa projekt, nästa konstellation, nästa stad, att åtminstone jag har svårt att stanna upp och hinna säga hej då till människorna jag varit så väldigt nära under så lång tid.

Så Anja, tack för allt! Tack för det här året och allt vad det inneburit! Jag kommer verkligen verkligen sakna dig och jag vet att du kommer göra succé där du nu kommer hamna, för du är så grym och fin och älskvärd! Längtar redan tills dess du är tillbaka här på teatern, även om jag vet att det inte kommer hända…

Puss

/Mattias

Sista turnén

När man åker omkring runt om i hela landet, så här mycket som vi gör, så tror man till en början att man kommer att få uppleva en massa nya saker och se en massa nya härliga miljöer och besöka en massa gamla kyrkor och borg och allt vad det är. Men ack vad fel man kan ha då. För oftast ser turnéerna ut som den här veckan. Vi kommer till Mariestad kl 23. Sover på hotellet och vaknar kl. 6 för att sedan fort som fan sticka till Gullspång för att spela och sen direkt efter det sticka till Vadstena. 3 städer alltså inom 9 timmar. Men vi har inte sett nånting av Mariestad (förutom våra rum) och ingenting av Gullspång (förutom gympasalen vi spelade i och skolans matsal där vi åt lunch).

Nu har vi haft lyxen att ha ledigt i några timmar i Vadstena och vi har gått runt och besökt slottet och en massa härliga små gränder och antika butiker och fik. Det är verkligen sjukt mysigt här och jag kan tänka mig att det är värsta idyllen här på sommaren. Här ligger också Sveriges finaste apotek (enligt mig då). Jag har fotat den men eftersom jag är så sjukt dålig på att sammankoppla tekniska prylar med varandra och det kommer säkert ta fem timmar för mig att göra det, så struntar jag i det nu och tar hjälp av Mattias sen nån gång. Så ni får använda er fantasi så länge.

Nu ska vi snart bygga scenen inför imorgon och sen ska vi äta middag på en restaurang som heter Hörnet och som såg helt underbar ut.

Ska inte glömma att tacka alla underbara sjuor och åttor på Gullstensskolan i Gullspång för ni var en sån härlig publik.

//Anja

Trollhättan!

Så! Turnén är igång och vi spelar föreställningar igen, runtom i Svea Rike. Jag, Isak, är tillbaks på bloggen igen den här veckan och tar över efter Wilma- fantastiska Wilma- som skrev igår. Vi är nu i Trollhättan, spelar en föreställning idag (Klockan är ju redan över tolv- som vanligt innan jag somnar…) och åker sedan till Lysekil där vi spelar på torsdag och fredag. Det är en fantastiskt sak att få spela för alla de ungdomar vi spelar för- verkligen helt fantastiskt. Men en till fantastisk sak är också när vår del i det kulturella flödet är omvänt, dvs. när vi är mottagare. Efter föreställningen igår gick vi till konsthallen som låg nära där vi spelat under dagen och insöp kultur av det modernare slaget, närmare bestämt en utställning om dataspel. Där fanns bilder och grafiker från olika mer eller mindre kända spel, där fanns teckningar och där fanns olika spännande innovativa spel i enklare, men väldigt fint och spännande format.

Såhär ser vi ut då:

konsthallen

konsthallen

Repetition

Vi börjar närma oss slutet av repetitionsveckan av Det tar tid att bli ung. Efter att ha sprungit runt och stegat runt och börjat om och börjat om igen i fyra dagar är vi rätt slut. Nu är det bara morgondagen kvar så tar vi en välbehövlig helg efter det. Nästa onsdag repar vi igen för att på torsdag 23/1 ha nypremiär av föreställningen! Med Joel som ny Gustav! Det är roligt att repa, roligt och svårt. Vi andra tre har ju spelat föreställningen ca 110 gånger men Joel är ju helt ny och det innebär nya saker för oss andra. Det blir nya intryck som blandas med gamla impulser vilket ibland gör att det slår slint i huvudet. Men det är nyttigt att ifrågasätta sina val på nytt och det är väldigt roligt att testa lite nya synsätt på scener och karaktärer.

Om jag är trött idag tror jag inte det är någonting mot hur Joel känner sig. En hel pjäs att jobba in på en vecka, tre personer som hela tiden säger ”men nu glömde du att gå dit” eller säger repliken han glömt i kör. Jag beundrar honom för hans sätt att kasta sig ut i scenerna och testa, testa, testa samt hans tålamod att göra om saker hundra gånger tills de sitter och sen köra vidare direkt. Det krävs mycket tålamod. Och vi kommer ha en asbra föreställning att visa nästa torsdag! Vi andra gjorde ju detta för ett år sen men då hade vi en regissör med oss och två veckor istället för en.

På kvällarna denna vecka har jag suttit och jobbat med nästa produktion, Tim Toalettdykaren. Föreställningen kommer ha premiär i höst och spelas för mellanstadiet på turné i hela Sverige. Vi ska hitta en skådespelare och en del folk som kommer arbeta med produktionen. Det är många scheman och tider som ska passa och inte helt enkelt att få ihop. Men det ska bli spännande att göra något nytt! Amanda håller på och samlar ihop folk som en galning och jag försöker hitta en skådespelare.

Ikväll har jag suttit och uppdaterat spelschemat för både Det tar tid att bli ung och Lilla Pappan som gick i ide, så nu är det bara några speldatum till för Lilla Pappan som ska in och en hel del spelplatser som inte är klara, sen är spelschemat komplett för våren 2014.

Imorgon har vi genomdrag av pjäsen, då kommer Amanda och tittar.

Håll tummarna!

/Mattias

Tack jul! Hej vår!

Japp

Då har vi kört igång våren här på teatern. Julen är klar med klappar och glädje eller ensamhet och väntan. Nyåret har smällt färdigt sina raketer och givit sina löften om ett bättre nytt år än det förra. Nu känns det helt plötsligt som jättelänge sen, som en parentes, och att det normala är att sitta här. För det är precis vad jag gör.

Vi startade i tisdags eftersom måndagen var röd. Tisdagen var lite kontorsdag, onsdag innebar för mig bilkörning/åkning till Göteborg tillsammans med Brita och Amanda. Torsdagen innebar möte med två sjukt kloka kvinnor, Else-Marie Törnberg och Zelma Fors, inför nästa produktion. Else-Marie är chef för SPIV och Zelma är fd. skolpsykolog och har skrivit en avhandling som till stor del ligger som grund för föreställningen. Mötet var väldigt inspirerande och det kändes som att vi nu är igång med detta nya projekt (iallafall från min sida, kan inte svara för övriga två)! Efter mötet satte jag och Amanda oss i bilen och åkte hem (i världens sämsta regnväder med dåliga vindrutetorkare…) medan Brita stannade kvar en dag extra.

Vi överlevde regnet och sitter nu på kontoret för sista dagen denna vecka. Jag håller på med rekryteringen inför nästa projekt, vi behöver en person till på scenen. Förutom det gör jag tusen andra saker också men de är tråkiga.

Sen är det så att vi hittat en kille som ska ta över rollen som Gustav! Andreas slutade ju efter höstturnén och vi träffade ju en massa massa asgrymma killar. Tack alla ni som visade intresse och ville träffa oss! Ni är asbra!

Vår nya medarbetare heter Joel Sköld!

Han kommer presenteras här under Om Oss så att ni kan läsa mer om honom. Men det jag kan säga utan att han blir arg är att han gick ut skådespelarprogrammet på STDH sommaren 2013, varefter han medverkade i Nils Holgersson på Västanå Teater. Detta kommer han även göra nästa sommar men först ska han ut på turné med oss och det är vi väldigt glada över!

Välkommen Joel!

Vi börjar repa på måndag och fortsätter sedan hela veckan, i Subtopias lokaler i Alby.

Veckan därpå repar vi på onsdagen och sen börjar vårturnén på torsdagen 23:e januari på Värmdö.

Vårens turné blir också den sista för Det tar tid att bli ung och Lilla pappan som gick i ide, för sen börjar vi repa nya grejer. Först blir det en föreställning som Amanda håller på och skriver på. Den får hon berätta mer om själv. Sen kommer det bli en till föreställning som inte är riktigt bestämt när den drar igång. Om ett år kanske? De gamla pjäserna finns det ju en chans att vi tar upp igen om efterfrågan skulle vara tillräckligt stor. De är ju båda viktiga pjäser att spela!

Men ja

HEJDÅ 2013!!!

NU KÖR VI 2014!!!

Stockholmsvecka! Wey!!

Det är något fett nice med att spela i Stockholm! Då kan en:

-Sova i sin egen säng
-Brygga så starkt kaffe en vill
-Träffa sin tjej!!
-Träffa de en bor med (sjukt sällsynt)
-Träffa vänner och bekanta
-Laga sin egen mat
-Använda sig av sin egen internetuppkoppling som en vet alltid funkar asbra

Igår och iförrgår spelade vi i Nacka. Gött. Otroligt fina ungdomar, fantastiskt fin lokal, trevlig personal och mysigt, friskt och härligt väder! Vad mer kan begäras? Dessutom, grädden på moset, så käkade vi med hela ensemblen (minus Andreas som tyvärr var upptagen) julavslutningsmiddag hemma hos Amanda, vår konstnärliga ledare, igår kväll! Helt grymt gott!!!

Gårdagens gäst på Dieselverkstan där vi spelade:

Film-Tommy

Film-Tommy

 

/Isak

Mora

Vi skulle förra veckan skriva ett inlägg om att turnén är slut för våren, men när jag var inne här igår såg jag att vi inte skrivit nåt.

Turnén med Det tar tid att bli ung är slut för våren!

Det har varit en fantastisk resa med en massa roliga, slitiga, jobbiga och konstiga saker som hänt. Vi har träffat så många underbara ungdomar, lärare, bokare, hotellpersonal(are), människor som hjälpt oss på vägen. Det har varit skitspännande att vara ute så här mycket och se så många delar av Sverige.

Nu blir det kontorsjobb som jag skrev igår och sen i juni tar vi sommarlov. Men jag tänkte försöka skramla ihop lite bilder och annat från våren och lägga upp här. Anja tog lite bilder från Mora bland annat som kanske kan dyka upp…

Nu måste vi jobba dock.

Ha det fint så länge!

/Mattias

Helg

Det var ett tag sen jag var in här men det är gött att se att bloggen lever! Efter en skön ledighet och en intensiv vecka med möten en dag, spelning i Forssa en dag och kontorsarbete två dagar är det nu dags att gå på helg. Andreas, jag och Amanda har varit själva på kontoret idag och Andreas och jag leker detektiver i Norrland. Vi letar upp adresser till rektorer, kulturfolk och andra viktiga personer som vi sen ska ringa så de blir jätteglada och vill att vi kommer och spelar för ungdomarna i Västerbotten och Norrbotten. Det hade varit grymt med en Norrlandsturné faktiskt!

Men först tar vi helg och så nästa vecka är det sista turnéveckan för våren. Då är vi i Vällingby på måndag, på tisdag reser vi till Mora för att sedan spela där onsdag och torsdag. Sen blir det inget mer Det tar tid att bli ung igen förrns i höst.

Trevlig helg!

/Mattias

Påsklov

Jamen då börjar mars lida mot sitt slut och snön verkar så sakteliga ge med sig. Våren vaknar! Dessutom har påsken kommit till stan och jag sitter på ett tåg till Uppsala för att därifrån ta mig vidare till en liten stuga och fira påsk mitt ute i skogen. Mars har varit slitig men väldigt rolig. Vi har spelat mycket på många platser och träffat så många fantastiska människor. Sista stoppet innan påsk var Orust och ungdomarna där var inget undantag. Men det ska bli väldigt skönt med lite ledighet för att komma tillbaka på tisdag och åka till Mariestad några dagar.

GLAD PÅSK!!!

/Mattias

Alingsås #2

Efter söndagsnattens inlägg om den sextonårige pojken har det hänt ganska mycket. Vi startade bloggen för ungefär en månad sedan och har haft koll på antalet besök sen två veckor tillbaka. Besöken fram tills igår syns inte längre i stapeldiagrammet.Istället för ungefär tjugo besök per dag hade vi igår sexton hundra (!) besök. Det är helt bisarrt. Inlägget delades igår hundrasjuttio gånger på Facebook och femton gånger på twitter. Det är nästan två hundra delningar. Det har bloggats om i Soraya Hashims blogg. Tack så HEMSKT mycket alla som spridit det vidare!!! Det var ett inlägg skrivet i affekt, helt utan tanke på konsekvenserna. Sånt där som bara måste spridas på något sätt liksom. Vad fantastiskt att det finns så många som tycker att det är piss och jag hoppas pojken läser detta och vet att han har en helt sanslös mängd folk som står bakom hans sak! Det spreds så mycket att de ringde från media men eftersom vi spelade tre föreställningar igår och jag ville prata med skolan innan (under lunchrasten) så hann jag inte prata med dem under dagen. De har inte ringt igen idag. Skolan är dessutom lite osäker på om de vill dra in media nu. De vill absolut inte riskera att det stjälper pojken även om det kanske hjälper andra i samma situation i framtiden.

För det är en så sjuk och inhuman behandling av en ung människa.

Vi kommer följa vad som händer framöver. Skolan ska lägga in sina motbevis i dagarna och sen får vi se. Beslut efter överklagan kan ta upp till ett halvår (jag vet inte alls hur sånt funkar egentligen). Men om det händer något så skriver jag om det igen. Återigen: Tack så mycket för supporten och engagemanget!!!

/Mattias

Mölndal

Idag var en viktig dag för oss. Vi ordnade tillsammans med Åsa Kirby från Mölndal kulturförvaltning ett seminarium där skolpersonal och personer som arbetar med barn som lever nära psykisk ohälsa fick tillfälle att träffas. Skriver mer om det imorgon.  Nu sitter jag på ett försenat tåg o tänker på hur stolt jag är över mina kollegor, föreställningen o projektet. Nu ska skådisarna vila en dag innan det bär av ner till Alingsås på sön kväll. Fantastiskt va de kämpar.

/Amanda

En dag kvar i Götet

I tisdags morse, på väg till stationen i Ljungskile, träffade jag den här ascoola snögubben.

Snowman

Efter tisdagens genomkörare var det väldigt fint att få spela för en ungdomspublik igen! Igår var vi i gymnastiksalen på Fjällkåpan 16 i Rannebergen och spelade för Kristinaskolans högstadieelever. Jean hjälpte oss att komma på plats kvällen innan och tog emot oss på morgonen. Sen fick Isak ett fan i form av just Jean när vi hade uppvärmning. Han stod och filmade under en lång stund. Jean, om du läser detta hade det varit väldigt fint att få se filmen och kanske lägga upp den här!

Uppvärmning i Fjällkåpan

Vid tiotiden började publiken anlända och sen var det fullt ös föreställning. Fantastiska ungdomar! Hängde med, kommenterade och levde sig in. En väldigt rolig föreställning att spela, även om projektorn började visa trailerversionen av bildspelet som vi gjort till utbudsdagen. Vi stod och mimade åt Isak för att uppmärksamma honom, han fattade och bytte en sms-signal till en ringsignal och sen kunde han byta bildspel under en lång scen där han inte spelade någon musik. Snyggt räddat Isak!

Efter föreställning och samtal begav vi oss till Torslanda (som bara var VOLVOfabriker och ett nybyggt köpcentrum). Eftersom de bygger om överallt var det svinsvårt att hitta rätt men till slut kom vi fram till Vingens kulturhus för att lasta in.

Scenen på Vingens Kulturhus Om det är tomt får man sitta hur man vill...

Vi kunde inte bygga igår utan fick bara ställa in grejerna och åka därifrån. Detta gjorde att vi fick en ledig eftermiddag vilket var skönt!

Imorse drog vi tillbaka ut till Vingen och började bygga. Vi var där kl.08.00 och drog igång direkt. Fantastisk scen för övrigt! Första föreställningen bjöd på en väldigt stor publik, 110 pers! Vårt maxantal är annars 80. Men det gick bra. Jag hade en kompis som kom och tittade, Linda, som var så rörd efteråt att hon inte kunde prata för att hon inte ville börja grina. Men jag fick en After Eight som fortfarande äts. Tack så mycket Linda! Och förlåt att jag glömde att det var din födelsedag igår!!!! Grattis i efterskott!!!

Vi körde en föreställning till som gick kanon. Känns som vi börjar bli trygga i den här föreställningen nu. Vi repade ju trots allt bara två veckor. Det normala om man börjar repa från start är åtta veckor men detta var ju ett övertagande vi gjorde.

Imorgon är det sista dagen i Göteborg vilket är tråkigt. Har börjat känna oss som hemma här. Men imorgon ska vi till Kulturhuset Möllan och spela två föreställningar. Efteråt kommer det vara ett seminarium med pjäsens tema som grund. Det blir nog väldigt intressant och givande. Vi kommer ju dock tillbaka till Västra Götaland redan nästa vecka. Då spelar vi i Alingsås och på Orust.

Vi skriver mycket i den här bloggen om hur det går att spela och sånt men ganska lite om att vi spelar en för många besökare jobbig föreställning. Oavsett om det är vuxna eller ungdomar så finns det många som blir väldigt berörda. Om du just nu lever tillsammans med en förälder som har psykisk ohälsa, tex. alkoholproblem så kan jag tänka mig att den här föreställningen är extremt jobbigatt se. Hoppas bara att den kan ge lite nya perspektiv och möjligheter att våga prata med en kompis eller vuxen som du litar på. Gå in på tex. KULINGoch läs var det finns hjälp att få. Jag har haft två vänner i publiken hittills som båda haft en jobbig uppväxt och det har varit tufft för dem även i vuxen ålder att se föreställningen. Vi sätter ord på saker som man inte så gärna pratar om och det kan vara jobbigt men även hjälpande hoppas jag. Att bloggen mest handlar om var vi är och vilka vi spelar för kan ju få alltihop att se ut som att vi inte bryr oss om ämnet utan bara tycker allt är lattjolajban. Men så är det inte alls. Tvärtom. Som skådespelare hör det till ovanligheten att få jobba med en pjäs som berör så många människor och lyfter ett så känsligt ämne som så många ändå känner igen sig i. Samt att kunna bidra med nånting som kanske kan hjälpa en eller flera att söka hjälp och börja prata med personer i sin närhet. Just detta, att få stå på scenen och hjälpa, göra saker lite lättare, bidra, är en sån fantastisk ynnest och det gör iallafall mig väldigt lycklig!

/Mattias