Saker har sin början och sitt slut

Den här veckan är en smula uttömmande. Och rolig. Och sorglig. För egen del var det galapremiär i måndags för en film jag medverkar i, Nånting måste gå sönder heter den och den kommer gå på biograferna i landet med start imorgon. Det var läskigt och roligt och lite häftigt.

Igår hade vi uppvisning av Lilla pappan som gick i ide och Det tar tid att bli ung. Projektet De osynliga barnen hade med denna kväll avslutning efter sex år och efter båda föreställningarna blev alla som medverkat i projektet avtackade. Det blev en mycket fin kväll och det verkade som att alla uppskattade den. Det var också sista gången som vi spelade Det tar tid att bli ung i denna konstellation. Joel hakar på till Gävle för utbudsdagen i april men Anja slutar med detta och det känns väldigt konstigt faktiskt. Vi har spelat den här föreställningen ungefär 150 gånger, upplevt större delen av detta avlånga land, gråtit, skrattat, bråkat, repat och allt vad en turnerande grupp gör tillsammans. Vi har gått igenom väldigt mycket ihop och det kommer bli väldigt tomt utan dig, Anja!

Livet går ju vidare och nya människor kommer till, men just idag är jag i gränslandet mellan två projekt. Ikväll ska vi äta middag tillsammans allihop och fira av varandra och sen på fredag packar vi ur turnébilen så scenografin får putsas upp och sen vila i förrådet tills i november då vi drar ut igen. Men då blir det nya ansikten som står på scenen. Det kommer bli skitspännande, Tim Toalettdykaren kommer också bli skitspännande!

Men det är så lätt i den här branschen att bara rusa på, in i nästa projekt, nästa konstellation, nästa stad, att åtminstone jag har svårt att stanna upp och hinna säga hej då till människorna jag varit så väldigt nära under så lång tid.

Så Anja, tack för allt! Tack för det här året och allt vad det inneburit! Jag kommer verkligen verkligen sakna dig och jag vet att du kommer göra succé där du nu kommer hamna, för du är så grym och fin och älskvärd! Längtar redan tills dess du är tillbaka här på teatern, även om jag vet att det inte kommer hända…

Puss

/Mattias

Försommar

Visst gör det ont när knoppar brister. Men vad skönt det är när de väl gjort det, som när du berättat en stor hemlighet, gjort slut på ett dåligt kärleksförhållande, sagt upp vänskapen med en dålig kompis eller pluggat klart och skrivit det där vidrigt svåra och tråkiga provet.

Jag var tvungen att fota lite på vägen från bussen i morse för jag tycker det är så underbart med maj när det ser ut såhär utomhus.

Då kom jag att tänka på vad det egentligen är vi gör här på teatern. Vi spelar föreställningar om psykisk ohälsa för barn och unga som lever i familjer med just detta problem. Det är roligt och givande att spela Det tar tid att bli ung. Den är komisk och snabb och fångande. Det är roligt att åka runt i Sverige på turné och se en massa nya ställen, träffa en massa trevliga människor. Men VARFÖR gör vi det egentligen? Jo, för att på något sätt nå dig som kanske känner igen dig i föreställningen på ett eller annat sätt. Kanske på grund av att du har en kompis som lever i en familj med dessa problem. Eller kanske på grund av att du själv lever i en familj med dessa problem. Förhoppningen är att kunna hjälpa dig att ta mod till dig och prata om dina problem. Ge en klapp på axeln och en putt i rätt riktning.

Så tänkte jag på dig som inte kan njuta lika mycket av detta fina väder utan måste fixa något åt din förälder eftersom hen inte kan ta hand om sig själv. Eller så behöver du skydda ett småsyskon från en förälder som är våldsam. Eller någonting annat som gör att din vardag fylls med vuxensaker som inte du borde ta hand om utan som är din förälders ansvar.

Det finns hjälp att få, som Amanda skrev i förra veckan. Under Bra hemsidor hittar du länkar som du kan klicka dig vidare till för att läsa mer och få information som förhoppningsvis rör din situation.

Sen har vi på vår hemsida information under projektet De osynliga barnen där du kan läsa mer.

– Du är inte ensam. Det finns ungefär 70000-100000 barn och unga som lever med en förälder med psykisk ohälsa.

– Det är jätteviktigt att du pratar om dina problem med en vuxen som du litar på. Det kan vara en kompis förälder, en lärare, en kurator, en tränare eller vem som helst som du har förtroende för.

– Det finns hjälp att få. Är du osäker kan du söka på de sidor jag nämnt tidigare i inlägget.

– Alla har rätt till en lycklig barndom, även om ens förälder mår dåligt. Det gäller även dig!

– Du är viktig, unik och en fantastisk människa!

– Det är INTE ditt fel att din förälder mår dåligt och det är inte ditt ansvar att se till att din förälder blir frisk. Det enda du har ansvar för är att se till att du mår bra och får vara ung.

Du får gärna höra av dig till oss med frågor. Vi har alltid möjlighet att se mail.

Jag hoppas du har en underbar dag i vårvärmen och att du kommer fram dit du vill! Det gjorde till slut jag!

/Mattias