Påsklov

Så var första veckan av workshop är härmed över och framförallt min rygg är tacksam för det. Det har varit en helt fantastisk vecka, med introduktioner i mim, dockteater, mask, clown och lite annat. Rätt mastigt att hinna med allt detta på fem dagar, kanske är därför min hjärna är helt fullsmockad just nu. Det har varit intensivt och väldigt, väldigt kul!

Ingången till hela workshopen är att vi ska hitta ett gemensamt språk och att Nathalie och jag ska hitta grunderna i dessa olika element, som vi sen i höst ska implementera i föreställningen. Detta genom att vara skitdåliga. Kanske låter lite konstigt, men det är helt fantastiskt att kasta sig ut, testa, misslyckas (om det nu går att misslyckas), testa igen och lära sig nåt av att vara just dålig. Att hitta en njutning i försöket. Just att hitta ens egen njutning i arbetet på scenen är någonting jag börjar förstå och verkligen uppskattar. Det är lätt att glömma när en spelar sin 134:e föreställning på ett år, just att försöka njuta av framträdandet. Ofta får, åtminstone jag, hitta njutningen i att det vi gör är viktigt, för jag tycker det är svårare att njuta av framträdandet i sig. Denna vecka har vi jobbat på att hitta just den njutningen. Och det hjälper! Det blir mer intressant för mig att jobba och mer intressant att titta på.

För mig blir detta arbete ett möte med tekniker jag inte alls behärskar. Därför är min kropp helt spänd hela tiden och när jag tänker på hur jag för min bröstkorg glömmer jag knäna och börjar tänka på dem och då glömmer jag bort vad övningen egentligen gick ut på. Men det kommer, steg för steg och det är väldigt lärorikt och som en liten present att som skådespelare få gå in i en helt ny värld av kunskap. Samtidigt som min partner in crime, Nathalie, är superawesome och har sån sjuk koll på varenda rörelse hon gör. Jämfört med henne känner jag mig smidig som en hög med ved. Också detta är ju väldigt lärorikt. Ibland frustrerande, men lärorikt.

Nu ska jag fira lite påsk och sen kör vi på söndag igen!

Glad påsk!

/Mattias