Hallå igen!

Oj

Det var väääldigt längesen jag skrev här! Senaste inlägget från min sida var nog i maj. Det finns många anledningar till det, men den största anledningen är att jag inte haft tid eller ork.

Så här kommer en liten resumé av hösten för min del:

Augusti – Repetitioner av Tim Tiger

September – Repetitioner och föreställningar av Tim Tiger

Oktober – Premiär och turné med Tim Tiger

När en ny föreställning lanseras blir det mycket jobb, roligt men mycket. I onsdags spelade vi vår sista föreställning av Tim Tiger på ett tag och igår lastade vi om turnébilen inför nästa vecka. Då blir det nämligen sista rycket med Det tar tid att bli ung! Vi kommer repa nästa vecka och sen dra iväg på turné under resten av November. Sen läggs allt fokus på Tim Tiger.

Var har vi då varit? Under september åkte vi en sväng till Sundsvall och Sollefteå. Därefter spelade vi en vecka i Stockholm, i Teater3:s lokaler på Rosenlundsgatan (med en liten avstickare till Utbudsdagarna i Hässleholm). Resten av spelperioden har vi åkt runt i Västerbottens Län. Under två veckors tid har vi hälsat på i Umeå, Storuman, Tärnaby, Vindeln, Nordmaling och Hörnefors. Vi blev intervjuade i radio (2h34min in i programmet) inför vår spelning i Storuman. Det har varit fantastiskt att få sjösätta detta projekt och responsen har varit så himla fin. Tack alla underbara barn som kom och såg oss! Ni som sett föreställningen får hemskt gärna maila oss om era tankar och vad ni tyckte! Gör gärna det på producent@moliereensemblen.com

Till våren kommer jag och Nathalie att dra ut på vägarna med Tim Tiger igen, men först blir det en liten paus.

Det tar tid att bli ung har två nya ansikten att presentera:

Malin Öhrn kommer ta över rollen som Sara efter Anja och Nils Granberg tar över Gustav efter Joel! Varmt välkomna båda två! Vi kommer repa under nästa vecka och sen turnera under tre veckor.

Hoppas jag kan engagera mig lite mer här framöver!

Ha det fint!

/Mattias

Wilma

Jag (Mattias) har haft lite bråda dagar senaste veckan, och därför missat att lägga in Wilmas senaste inlägg. Sorry för detta. Här kommer det, en vecka sent!

Vi alla är Maskrosbarn, vi alla är på lägret av en anledning, att vi har en eller två föräldrar som dricker för mycket, missbrukar eller är psykiskt sjuk. Men det märks inte. Vi skrattar, vi skämtar, vi är glada, men vi kan även visa oss ledsna och sårbara, det är det som är skillnaden.

När man kommer på läger så släpper allt, all press, stress och ångest. Istället slappnar man av och skrattar. Man börjar där man senast slutat, som att man aldrig varit ifrån varandra.

Jag har kommit på mig själv med att fråga mig ”hur kan alla här vara så lyckliga, är det en fasad eller är det på riktigt?” Sen svarar jag även själv på den frågan, varför går jag runt och ler här, varför somnar jag med ett leende på läpparna, varför gör jag allt galet som praktikanterna och ledarna ”tvingar” oss att göra, varför gör jag det frivilligt och varför vaknar jag med träningsvärk i magen? Är det en fasad? Nej, detta är på riktigt.

Det finns inte en enda stund på lägret då jag ångrar att jag åkte dit från början. Allt är så otroligt underbart och det är dessa dagar man vill återuppleva gång på gång på gång. Man, eller jag vill iaf aaaaldrig åka hem, för det finns inte något annat ställe i världen där jag älskar att vara mer, där all press bara flyter bort som att den aldrig funnits där.

Jag hoppas verkligen att om någon av er anmälde er till lägret, att ni faktiskt får åka! Annars får ni anmäla er igen nästa år! Ingen kommer någonsin ångra att de åkte!

/Wilma

Allt gott!

Det var det. 15 månader är det nu sen jag klev in i Moliereensemblens förlovade land (som ordinarie alltså), och nu har jag alltså slutat. En liten reflektion är väl på sin plats. Det är nu lite svårt att få med allt vad jag tänkt och känt, men jag är ju förtjust i det här formatet att göra listor, så det får bli en till sån. Var börjar vi? Tja, det får bli

1. Vad som är så fantastiskt med just det här jobbet: att få vara en del av en teaterensemble, att få kliva in i agerandets värld och jobba med sådana fantastiska skådespelare som jag fått den stora äran att jobba med. Det är något helt fantastiskt och jag älskar det av hela mitt hjärta!

2. Vad jag saknat i just detta jobb: en medmusiker. Att själv stå för musiken i alla dessa föreställningar, på alla dessa turnéer är en fantastisk frihet och.. … lite ensamt. I all sin fantastiskhet känns det i det här jobbet mellan varven lite torrt att inte ha någon att spela ihop med.

3. Nyvunnen meningsfullhet: att genom det jag gör ha en möjlighet att hjälpa andra människor i kniviga situationer. Detta har jag aldrig gjort förr, men det är sannerligen nåt väldigt fint!

4. Nyvunnet tröttmaobjekt: Hotellrum. Till slut tröttnar en, helt enkelt. Under intensiva turnéperioder har vi några gånger varit ute i fem nätter, kommit hem en fredag kväll och åkt igen söndag vid lunch. Känslan av att komma till hotellrummet de kvällarna är så långt ifrån lyx och äventyr det går att komma.

5. Favoritmatstället: Indiska restaurangen i Ronneby!! Magisk! Vi hittade även ett väldigt fint ställe i Söderköping som hette nåt med Ån, som förtjänar en hedrande andraplats.

6. Nyvunnen bekantskap: Göteborg! Några första trevande gemensamma steg i att lära känns varann har vi tagit och det känns lovande…

7. Tidigare i min karriär har jag kört glassbil, taxi och spenderat 10 månader som värnpliktig trafikman på Svea rikes vägar. Ytterligare 1000 eller 1500 mil (eller vad det nu är) på det under Moliereensemblens flagg och jag konstaterar att en utvecklar en viss relation till asfalten under en. Det är något särskilt lugn som infinner sig och det blir lite som ett hem på hjul.

8. Tack människor. Mattias, Anja, Joel, Andreas, Mariah och ni andra i ensemblen, det är så klart ni som gjort det möjligt, som gjort det så fantastiskt som det varit. Som medresenärer, kamrater, kollegor och som syskon. Det är något vansinnigt absurt, oerhört märkligt och rätt sorgligt i att spendera så extremt mycket tid så extremt nära inpå varann och sen gå skilda vägar. Jag kommer sakna er!

Tja, det får väl räcka så, jag får tacka för mig. Men!! Jag kommer ju tillbaks i höst! Tjohoo! Iofs 7 månader tills det är dags, men vad är väl 7 månader. Hörni, allt gott, kärlek, pussar och kramar så länge och så önskar jag er en fin vår och sommar och så ses vi sen!

Eder
/Isak

Wilma

Herreherreherregud. Jag har de två senaste veckorna drunknat i plugg att göra, helt seriöst. Jag har fått F på vissa saker som jag varit tvungen att komplettera, samt att jag fått E på vissa saker där jag egentligen har C, och jag vill inte sänka mig! Så jag har drunknat i plugg och helt ärligt, glömt av att umgås med och ha ett socialt liv med folk!

Men jag får min betalning nu när det är påsklov! För nu är det återigen läger med Maskrosbarn. Det var 6 månader sedan jag fick träffa hela mig grupp senaste gången, och jag är så förbannat mega skitlycklig just nu!

Tiden har gått så ooootroligt långsamt, men ändå läskigt fort. Alltså, LÄSKIGT fort. Känner mig som en gammal människa som säger så, men det är ju så. Det har gått 4 månader sedan jul, jag är fortfarande inne i det sättet att ”nej men det var ju nyss jullov så jag behöver inte plugga ännu”. Jag går ut 9an om 3 månader, och jag hoppas att jag kommer in på gymnasiet jag vill.

Nu kom jag ifrån ämnet, men skitsamma, jag är så lycklig och hypad så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Hoppas att ni alla får en bra påsk! Maskrosbarn har även öppet sin chatt ALLA dagar i påsk, just för att det är en jobbigare tid för många!!

/Wilma

Wilma

När våren kommer blir jag alltid extra glad, jag går liksom runt på små rosa moln.

För att när våran kommer så kommer värme, sol, ledighet, ljusare tider osvosv, och allt detta tycker jag är så fantastiskt skönt!

I år är nog första året som jag verkligen njuter av våren dock, eftersom att det helt ärligt känns som att mitt liv och min vardag är påväg att ordna upp dig helt. Just nu mår jag så fantastiskt bra.

Men detta har tyvärr inte bara kommit av sig självt.

Jag vill inte låta som en överhurtig människa som bara säger att allt blir bättre, det kommer vara värt det osv, jag vill inte låta som att jag inte ha någon aning om hur svårt det är. För jag vet ju.

För att verkligen må helt helt bra så måste man göra massa saker, jag är långt ifrån klar, jag måste fortfarande arbeta upp mitt självförtroende och min självkänsla, måste fortfarande bearbeta min barndom osv, men jag har börjat kämpa med det och därför mår jag bättre!

Jag tror inte att man måste vara klar med alla saker för att må bra och tex kunna njuta av våren, men jag tror att man måste ha börjat kämpa med det.

Att börja kämpa med att bygga upp sig själv och eventuellt bearbeta det som har hänt är super viktigt, det är dessa två saker bl.a. Maskrosbarn säger åt de allra flesta att de måste göra, men man kan inte göra detta själv, det är alldeles för stora och tunga saker, man måste våga söka hjälp.

Även om det är skittufft.

Man kan ta hjälp av vem som helt egentligen, man kan göra saker hemma själv, framförallt för att stärka sig själv, typ leva efter citatet ”fake it until you make it”, du kan stå framför spegeln och säga 5 bra saker med dig själv varje dag, sen måste du inte tro på dem, ljug för dig själv, tillslut kommer du tro på dina egna lögner, bearbeta barndomen kan du göra med hjälp av tex en psykolog på umo eller en kurator på skolan.

Detta handlar inte om att du ska få hjälp hur du tex ska hjälpa dina föräldrar, för det är inte ditt ansvar, detta ska du göra för dig själv, för att du är värd att må bra!

/Wilma

Sista turnén

När man åker omkring runt om i hela landet, så här mycket som vi gör, så tror man till en början att man kommer att få uppleva en massa nya saker och se en massa nya härliga miljöer och besöka en massa gamla kyrkor och borg och allt vad det är. Men ack vad fel man kan ha då. För oftast ser turnéerna ut som den här veckan. Vi kommer till Mariestad kl 23. Sover på hotellet och vaknar kl. 6 för att sedan fort som fan sticka till Gullspång för att spela och sen direkt efter det sticka till Vadstena. 3 städer alltså inom 9 timmar. Men vi har inte sett nånting av Mariestad (förutom våra rum) och ingenting av Gullspång (förutom gympasalen vi spelade i och skolans matsal där vi åt lunch).

Nu har vi haft lyxen att ha ledigt i några timmar i Vadstena och vi har gått runt och besökt slottet och en massa härliga små gränder och antika butiker och fik. Det är verkligen sjukt mysigt här och jag kan tänka mig att det är värsta idyllen här på sommaren. Här ligger också Sveriges finaste apotek (enligt mig då). Jag har fotat den men eftersom jag är så sjukt dålig på att sammankoppla tekniska prylar med varandra och det kommer säkert ta fem timmar för mig att göra det, så struntar jag i det nu och tar hjälp av Mattias sen nån gång. Så ni får använda er fantasi så länge.

Nu ska vi snart bygga scenen inför imorgon och sen ska vi äta middag på en restaurang som heter Hörnet och som såg helt underbar ut.

Ska inte glömma att tacka alla underbara sjuor och åttor på Gullstensskolan i Gullspång för ni var en sån härlig publik.

//Anja

Long time no see

Hej bloggen!

Anja här. Det var ett himla tag sen. När jag hade min bloggvecka sist så glömde jag helt bort det och höll på att glömma den här också om inte Mattias hade påmint mig om det. Tack Mattias och sorry bloggen att jag har varit så slarvig.

Imorgon är det dags för oss att rulla iväg på vårens sista turné. Vi ska till Gullspång och Vadstena och efter det blir det ett lååångt uppehåll för Det tar tid att bli ung. Det ska produceras en ny föreställning under våren och det ska repas in nya skådespelare i Det tar tid att bli ung. Vadstena blir nämligen min sista föreställning med Molieregänget innan jag slutar och flyttar upp till Umeå ett tag : (

Men än så länge är jag kvar och ska skriva här på bloggen direkt från den sista turnén med kompisarna.

Vi ses!

///Anja

Wilma

När allt blir för mycket, vad gör man då?

När det känns som att alla känslor kommer ikapp en, minnen från barndomen man önskar man inte behövt uppleva, eller saker man önskar att man fick uppleva.

När det känns som att man inte kan andas och ångesten ligger som en sten över hela kroppen.

När det känns som att orken och styrkan bara flyger ur en.

Jag tror att alla kommer in i sådana här perioder, då allt bara känns jobbigt, tungt eller svårt.

Jag kommer in i dem då och då och innan hade jag ingen aning om hur jag skulle hantera dessa känslor.

Det jag började göra var att stänga allt ute, försökte helt enkelt att inte tänka på det, det funkade inte och det är inte alls bra att göra så, det leder ofta bara till mer ångest.

Men nu det senaste så har jag börjat hitta sätt som funkar för mig, för att dessa känslor av någon slags hopplöshet ska bli mindre så måste man hitta sina egna sätt, då alla är såå olika och reagerar olika på allt!

Jag började med att skriva ner vad jag kände, var jag skitsur på någon så skrev jag det, efter detta kände jag mig alltid jätte elak till en början, men jag hade bestämt mig för att jag fick inte ändra det jag hade skrivit. Hade jag skrivit att någon var en stor idiot som inte fattade något, då var det det jag kände där och då, det betyder inte att jag alltid tycker det. Men jag fick inte ändra det, eftersom att mina känslor är viktiga och man ska inte ”förfina” dem. Precis som dina tankar och känslor är viktiga.

Jag började även att andas, haha, hur löjligt lät inte det?! Men det är sant, jag satte mig ner i sängen och andades, lät känslorna och tårarna komma, men behöll kontrollen över dem genom att andas. Fick inget raseriutbrott utan lät känslorna komma, lite i taget, tog det lugnt, och andades djupt.

Dessa två sätten funkar bra för mig, men det handlar som sagt att hitta sina egna sätt, vad som funkar för just dig. Man får helt enkelt prova sig fram!

Jag provade många saker som inte funkade så bra för mig innan jag hittade dessa två sätten!

/Wilma

Wilma

Hej!

Idag ville jag bara berätta att Maskrosbarn nu har öppnat så att man kan anmäla sig till lägret i sommar. Alla som är födda 00-98 kan anmäla sig till årets steg 1 läger.

Jag ska vara ärlig och säga att de har ju varit öppna sedan 1 mars, så jag har ingen aning om hur många platser som har gått, eller om det finns platser kvar nu, MEN finns det inte kvar hamnar man på reserv.

Många av de från mitt läger var reserv, så det är inte kört. Någon från mitt läger fick tom ett samtal 1 dag in på lägret då de frågade om hon ville komma upp nästa dag!

Så jag tycker verkligen att ni ska gå in och anmäla er, för lägret är så jäkla bra så det går inte att beskriva!

Jag har ju skrivit några tidigare inlägg om just Maskrosbarn, men jag tänkte bara några saker nu.

Innan jag åkte på mitt första läger så var jag jätte rädd, jag var sååå rädd att det bara skulle vara deprimerade ungar som satt och skar sig och grät hela tiden. Hur kan man ens ha så fel som jag hade? Det finns inte ett enda ställe på jorden som man har så kul på, det är för underbart att beskriva i ord.

Jag tycker iallafall att ni ska gå in på deras hemsida och anmäla er www.maskrosbarn.org, hamnar ni i reserv så får vi hoppas på det bästa!

Allt på lägret är gratis! Till och med biljetterna dit och hem betalar dem?! Det finns inget bättre än detta lägret!

/Wilma

Norrut i tiden

Och så var även denna veckas föreställningar till ända. Jag följer min favorittradition och gör en lista över veckans händelser:

1. Veckans fina: Kultursekreterare eller andra bokare som möter upp och bistår med mackor, kaffe, bärhjälp, restaurangtips mm. Så himla fint och gött att få ett trevligt och engagerat bemötande när en kommer till ett nytt spelställe!!

2. Veckans återbesök: Dal Khosh, indisk restaurang i Ronneby. Otroligt god mat, jättetrevlig personal och vi var precis lika nöjda som när vi åt här i höstas när vi var och spelade på utbudsdag! Pumpa Paneer har det nu blivit två gånger…

3. Veckans för hundrade gången: E4an mellan Jönköping och Stockholm…

4. Veckans kanon: Det var många väldigt bra, roliga föreställningar den här veckan, men den igår efter lunch var verkligen helt fantastiskt rivig och bra! Tack för all energi och engagemang Ronneby!

5. Veckans kalkon: Kaffet på hotellet i Ronneby. Hemskt, fruktansvärt svagt. Dock väldigt trevliga hotellinnehavare!

6. Veckans sol: Torsdagens väder- helt fantastisk, vilket får mig att tänka på:

7. Veckans tecken:

Vår i Ronneby

Vår i Ronneby

 

Vår alltså. I Blekinge. Men det här med årstider är ett synnerligen skiftande ting är man reser som vi gör. Blommor i Blekinge men kanhända snön ligger än i Jämtland. Hur det står till i Stockholm får vi se snart! Sitter alltså för närvarande i bilen och reser norrut i årstiden…

Trevlig helg!

/Isak

Olofström, hejdå!

Tre föreställningar och två nätter i Olofström bakom oss, och vi har nu landat en natt i Ronneby för dito.

Idag vill jag, såhär tre dagar för sent, uppmärksamma MusicFreedomDay som inföll i måndags. I det här landet kan vi resa runt med teater och musik och spela och prata om det vi vill. Så är det inte på alla håll i världen. MusicFreedomDay syftar till att uppmärksamma förföljda, förtryckta, fängslade, dödade och utsatta musikers situation och rättigheter över hela världen!! Vi sänder en tanke till länder som Iran, Kina, Nordkorea, Ryssland, Mexico, m.fl.

Freedom from fear

Freedom from Fear, var ett av Franklin D Roosevelts bevingade ord. Han var president i USA på 30- och 40-talet, precis efter en fet ekonomiskt kris som, liksom krisen vi upplevt senaste åren, startade i USA. Men friheten han talar om är viktig för fler än amerikaner under 1900-talets första hälft! Jag har lärt mig mycket under tiden på Moliéreensemblen, och en sak är denna: att leva under hot om våld är någonting fruktansvärt och lika lite som det våld som blir till verklighet är det någonting som är ok eller som kan accepteras.

/Isak

LJUNGBY för hela slanten!

Vi är så stenhårt i Ljungby den här veckan! Senast vi var på samma ställe såhär länge var i Lerum i höstas. Tio föreställningar på fem dagar, samma scen alla föreställningar (musiksalen på Kungshögskolan). Så om nån har ett tips på vad vi kan hitta på på vår lediga tid är hen väldigt välkommen att dela med sig!

Det är, eftersom vi oftast spelar på minst två ställen under en vecka, väldigt skönt att ibland få en sån här vecka där en får lära känna spelplatsen och staden lite mer. Jag och Joel var och tränade på Friskis & Svettis  igår kväll, mycket trevligt. Sen åt vi på nån Stationsrestaurangen eller dyl. Idag skulle jag gärna se lite mer av centrum och kanske, om det blir fint väder nån dag, åka till nån fin plats i närheten. Sen vete bullen vad jag ska göra med resten av tiden och tar därför gärna emot tips.

Lokalen vi spelar i är väldigt fin. Skolan är typ tre år gammal och extremt fräsch. Både elever och lärare verkar trivas och de ser ut att vara lite stolta över sin nya fina skola, vilket är härligt. Nu kan jag slå vad om att alla inte trivs kalasbra, det hade varit väldigt konstigt om alla på en skola bara gick runt och mös hela tiden. Det här är bara mitt första intryck av denna plats. Det är lite nice, apropå det jag skrev om tidigare, att lära känna skolan lite och inte behöva leta upp folk för att få en kopp kaffe eller var matsalen ligger eller you name it. Vi har till och med fått en egen nyckel till kaffemaskinen!

Publiken då? Faantastisk! Ni är så sjukt fin publik här i Ljungby, tack för det! Lite blyga i eftersnacket kanske, men ni verkar bli modigare för varje föreställning.

Förra veckan var det möten, möten, möten, möten, möten och så ett möte till. Dels för att vi har börjat med produktionsmöte varje vecka (via Skype om vi är på turné) och dels för att vi försöker få ihop tider och folk till nästa projekt, Tim Toalettdykaren. Det var dock en väldigt produktiv vecka eftersom vi tog många kliv närmare att lösa vårens och höstens repetitionsperioder. Skriver väl mer om detta längre fram…

Nu blev jag trött.

Ha det fint!

/Mattias

Wilma

En sak som jag har tänkt på väldigt mycket den senaste veckan är varför det ligger en sån stor tabu kring att ha det svårt hemma.

Så otroligt många har ju det svårt hemma, men samtidigt så är det så många som har det, på ett eller annat sätt.

Nu tänker jag inte just på ”Maskrosbarn-sitsen” utan jag tänker på alla olika problem, ekonomi, bråk, skilsmässa osvosv.

Men ändå kan man inte säga att det har varit något problem hemma, det är liksom på något sätt förbjudet.

Jag är en människa som är väldigt, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men jag stör mig på typ allt. Jag stör mig på olika normer och tabuer som finns i samhället.

Jag har ganska många kompisar som mår otroligt otroligt dåligt, men som inte kan berätta det för någon, för att de bara får dumma svar, som typ ”men du berättar ju för mig, då kan du inte må dåligt”. Eftersom att det ligger i normen att alla mår frid och fröjd hela tiden, så blir det liksom konstigt när någon berättar att de mår dåligt eller på ett eller annat sätt har det svårt.

Någon som vet varför? det är nämligen just det jag har försökt fundera över, varför denna norm och ”förutfattade mening” om att alla alltid mår bra, började. Jag hade så gärna velat få veta det…

Jag har blivit mer öppen med mitt mående nu, när jag mår dåligt, då pratar jag med min friska förälder, jag pratar med kompisar och med andra personer, bara för att jag inte orkar hålla uppe dendära fasaden något mer, INGEN människa mår bra hela tiden, varför ska vi då låtsas som det?

Jag såg det som en utmaning, att tävla med mig själv, att börja vara ärlig om mitt mående. Försök göra samma sak ni, livet blir faktiskt mycket lättare om man bara kan yttra orden ”jag mår faktiskt inte så bra”. Sen måste du ju inte berätta hela din livshistoria om varför du inte mår bra, om du inte känner för det, men bara få vara lite mer ärlig är en otrolig befrielse!

/Wilma